..gick, enligt läkaren, bra.
Jag blev opererad redan vid lunch. Insåg återigen vilken fantastisk sorterings- och återhämtningsförmåga vår hjärna har. Det är bara 7v sedan förra operationen men jag hade redan lyckats "glömma" hur fruktansvärt dåligt jag mådde efteråt. Mådde minst lika dåligt igår. Tack och lov slapp jag även denna gång att må illa men huvudet och kroppen var INTE pigga.
Dessutom har de opererat in ett drän, en lång slang som leder bort överbliven lymf- och sårvätska från såret. Denna får jag snällt släpa runt på i ett par dagar. Inte nog med att den är i vägen vad jag än ska göra, den är äcklig också! Läkaren förklarade att den behövdes eftersom de tagit bort många lymfkörtlar och skurit av lymfans normala vägar. "Det blir en rätt stor sårhåla" sa hon och visade med händerna som en liten handboll, ungefär. (Om hon bara hade låtit bli att visa...)
Tyvärr känns måndagens glädjebesked långt borta, för nu har vi gått in i en ny omgång av "ovisshet & väntan". Lymfkörtlarna som de opererade bort ska analyseras och studeras. De ska räkna hur många de tagit bort och hur många av dem som var sjuka. Förhoppningen är såklart att ingen var sjuk. (Då har vi gjort denna operation i onödan, men det kan jag stå ut med i så fall.) Jag trodde att de på CT-PET-undersökningen som gjordes förra veckan kunde se om någon av lymfkörtlarna var sjuka, men de kunde inte se "mikrotumörer" på den...
Jag har inte särkilt ont i/av såret. Panodil räcker gott än så länge. Läkaren frågade mig idag om jag hade kvar smärtstillande från förra gången eller om hon skulle skriva ut nytt. När jag sa att jag hade kvar paketen med Tramadol oöppnad i skåpet skrattade den andra läkaren (som av nån anledning också var med) till och kläckte ur sig orden "Skitmedicin! Möjligen ok till gamla tanter, men det är ju inte du".
Nej, det sår jag har nu är mycket mindre än förra gången och sitter mycket bättre till, även om sårhålan är större. Det som besvärar mig mest nu är slangen, men den ska bort senast på måndag.
Om ca tre veckor ska vi på återbesök. Då ska vi få reda på resultatet av operationen och hur de ska gå vidare, med ev behandlingar. Läkaren sa dock idag att jag nog redan nu kunde ställa in mig på strålbehandling med tanke på den dottertumör de hittade vid första operationen.
Om igen, vänta, vänta. Jag vänjer mig aldrig vid att leva i denna "ovisshet och väntan".
Att ha firat två födelsedagar
5 år sedan
Hej!
SvaraRaderaVad skönt att du är hemma igen.
Slangen får väl hänga där och vara i vägen bara.
Väntan är ett olidligt ord.
Håller tummarna för dig
KRAM Cecilia
Hej Ulrika. Måste bara säga att vi tänker på dig och beundrar din styrka. Vi saknar ord men ber att du ska få kraft. Många kramar från Mary Leydy Lopez och Helene Moseley med familjer.
SvaraRaderaDenna evinnerliga väntan! Tänk så mycket du/ni hinner tänka. Slangen är väl ett nödvändigt ont som de snart tar bort igen. Tänker på er varje dag gör familjen Grahn. KRAM till er alla.
SvaraRaderaSkönt att du är hemma och att op är gjord enligt plan. Jobbigt att det är ännu mera ovisshet och väntan. Tröga jag trodde att "det var klart nu" och att du "bara" skulle läka såret och kunde se framemot våren och vitsipporna nu, utan att bära massa oro och grubblerier.. :-(
SvaraRaderaJag är ivarjefall fortfarande lättad och tacksam över det positiva besked som röntgen gav.
Ta hand om er. Tänker på er. Kramar Putte P