7 februari 2010

Ingen stor, duktig flicka.

Har fått inse att jag är ganska labil i humöret. Det krävs inte mycket för att jag ska dippa ordentligt.

I torsdags kände jag mig trots allt ganska bra. Vi var i Lund och pratade med kuratorn. En underbar människa som kan konsten att lyssna, men också att ge svar och en del (ibland ganska jobbiga) sanningar. "Nackdelen" med att träffa henne är att alla känslor väcks till liv och rörs om. Hon sa bl.a. att hon trodde att det var nyttigt för mig med sammanbrottet jag hade förra veckan. (Hur kan det vara nyttigt att må dåligt?) Men hon menade att det var nyttigt för mig att krasha så att jag ska inse att jag inte mår bra och att jag inte måste må bra. Kanske nåt att tänka på...

Efteråt unnade vi oss en fika på ett av stadens café. Mysigt, jag älskar Lund! En tur in i domkyrkan, det får oftast mig att känna lugn och ro - så även den dagen. Och sushi, min nya favoriträtt, med hem till lunch.

Planerade att vara social på fredagen, bjöd hem en arbetskamrat på fm och en annan kompis, med barn jämngamla med våra, på em. Såg verkligen fram emot detta!

Men mitt humör går upp och ner som en berg- och dalbana och jag kan inte styra så mycket själv. Och tyvärr, på fredagen var jag så djupt nere i en dal att jag ställde in mina trevliga besök. Både Eva och Maria verkade dock mycket förstående. Tack!

Just då var jag glad att jag klarade av att få i barnen frukost och att de kom iväg till förskolan. Det var ungefär vad jag orkade med den dagen.

Jag har i alla fall fått veta att det blir skiktröntgen (CT-PET för er som vill veta mer exakt) nästa tisdag, den 16/2. Resultatet på den känns jätteviktigt. För att inte tala om hur jobbigt det blir att vänta på det.

Har blivit sjukskriven till den 12/3, efter nästa operation och efter återbesöket efter operationen. Läkaren tyckte dock inte att det var fel att gå in och jobba då och då om jag kände att jag orkade. Vi får väl se...

I helgen har jag haft hela huvudet över vattenytan. Det är alltid mycket lättare att hålla jobbiga tankar borta när Håkan och barnen är hemma. I går var min syster och hennes barn också här. Då var det full fart vill jag lova. Lite friluftsliv har vi orkat med i helgen. Pulka igår och en stunds skridskoåkning idag. Så skönt det är!

2 kommentarer:

  1. Hej Ulrica. jag tycker att du är jätteduktig! Du skriver ner hur det är i ditt liv just nu och sen väljer du att dela det med oss. Tack Ulrica för att du gör det. Vi behöver inte alltid vara stor duktig flicka o klara av allt även om vi tror det. Det är ok att känna efter o säga att idag mår jag inte så bra. Det är en styrka i det också. Du är i världsklass, ja faktiskt världsbäst! Ingen annan i hela världen kan vara just du, Ulrica. Stor kram Anita

    SvaraRadera
  2. Människan är unik - så också DU!!
    Kramar, Gunilla i Gladsax

    SvaraRadera