8 februari 2010

Lite positivt!

För en stund sedan ringde min gulliga, trygga sköterska från Lund. Hon skulle bara berätta att de fått resultatet från provtagningen på knutan i bröstet. De hade inte hittat något malignt i de prover de tagit dvs inga elaka cancerceller. Känns ju väldigt bra!

Samtidigt sa hon att resultatet från PET-undersökningen (skiktröntgen) kunde ta upp till en vecka att bli klara. Och de vill absolut ha de svaren innan operation. Har de inte fått dem så skjuter de hellre på operationen.
Där hamnade jag i den där jobbiga ovissheten igen. Det som ändå varit bra ett tag har varit att veta vad som skulle hända och när. Nu vet jag bara vad och kanske när...

Men, ursprungsplanen finns kvar. PET-undersökning den 16 och operation den 23. Håll alla tummar för att resultaten blir klara i tid för operation!

8 kommentarer:

  1. Hej Ulrica! skönt att höra att du hittat något positivt och DU, jag håller båda mina tummar!
    Kram Anita

    SvaraRadera
  2. Alla tillgängliga tummar hålls, stenhårt.
    Styrkekram // Cecilia

    SvaraRadera
  3. Åh vad skönt med ett positivt besked mitt i allt det jobbiga!!
    Tummar hålls självklart!
    Hoppas att få träffa dig imorgon på Byakrogen, men förstår om du inte kommer.
    Hang in there!! Kram Lotta

    SvaraRadera
  4. Huga, nu har jag läst dina senaste inlägg och åkt berg- och dalbana med dig. Att hjärnan lever sitt eget lilla liv är konstigt, samtidigt är den ibland så himla svår att styra in på rätt bana. Jag hoppas att du finner kraft i de positiva stunderna.

    Skickar med en dikt och kramar från Vintergatan!!!

    FOTSTEG I SANDEN

    En natt hade jag en dröm. Jag drömde att jag gick längs en strand tillsammans med Gud. I skyn fick jag se glimtar och scener ur mitt liv. För varje scen, noterade jag att det var två par fotsteg i sanden; ett par tillhörde mig och det andra Gud.

    När den sista scenen ur mitt liv visats för mig tittade jag tillbaka på fotstegen i sanden. Jag såg då att många gånger fanns bara ett par fotsteg. Jag noterade också att det var under mina jobbiga och ledsna tider i livet.

    Detta bekymrade mig och jag frågade Gud om det. “Gud, du har sagt att när jag beslutade att följa dej, skulle du gå med mej hela vägen. Men jag har sett att då jag har haft jobbiga tider i livet, finns där bara ett par fotsteg. Varför lämnade du mej när jag som bäst behövde dej?”

    Gud svarade; “Mitt dyrbara, älskade barn, Jag har lovat att alltid vara med dej. Under de tider av lidande, då du bara ser ett par fotsteg, det är då jag bär dej.”

    SvaraRadera
  5. Här hålls också alla fingrar.Tänker på dig varje dag. Kram!
    /Hillevi

    SvaraRadera
  6. Härligt med goda nyheter! (som omväxling...)

    Kram Maria(Grangången)

    SvaraRadera
  7. Hej, Ulrika!
    Skönt med lite goda nyheter! Håller tummarna för dej framöver.
    Massor av kramar / Ami

    SvaraRadera
  8. Hej Ulrika!
    Jag tycker du är fantastisk! Fortsätt kämpa på och hitta små guldkorn i vardagen! Det var härligt att äntligen få läsa lite positva nyheter, fler sådana vill vi ha! Jag tänker mycket på dig och håller tummarna hårt, hårt.
    Kram Pernilla

    SvaraRadera