Hudmottagningen

Hudmottagningen vid SUS i Lund är ett ovanligt effektivt ställe.
På kallelsen stod "Tid är reserverad den 27/12 kl 08.40. Kom gärna 10 min innan bokad tid då det kan vara kö i kassan"

Ok, upp tidigt (på semestern). Körde hemifrån innan kl 8. Familjen sov fortfarande.
Parkeringen var nästan tom, fick vänta 1-2min (=ingenting) för att komma till kassan. Och den väntan berodde verkligen inte på personalen, utan på den lätt förvirrade och lite oroliga dam som var före mig.

Kom in i väntrummet ca 8.25. Hann inte ens sätta mig innan en sköterska kom och kallade på mig.
In i undersökningsrummet, av med kläderna, läkaren kom och undersökte alla prickar och andra märken. Han gjorde det lugnt och metodiskt, kändes väldigt tryggt. Han hittade inget som såg konstigt ut.
På med kläderna igen, vi ses om ett halvår.

Kl 08.40, den tiden jag var inbokad, då satt jag redan i bilen på väg därifrån.

Många besök blir det.

De senaste tre veckorna har jag varit på många sjukvårdsbesök (eller kanske är det friskvårdsbesök...).

1.
Ett besök hos sjukgymnasten för att kolla min lymfödem-arm. Den är fortfarande bättre än i somras innan behandlingen. Jag märker dock stor skillnad på armen beroende på hur den "behandlas" nattetid. Allra bäst är det när jag lindar den ordentligt, dvs
- bomullshandske
- skumgummi och lindor/bandage runt varje finger
- skumgummi på ovansidan och insidan av handen
- bomulls"strumpa" utanpå för att hålla fast skumgummit
- elastisk linda (oftast 2 st) utanpå för att hålla ett ordentligt tryck.
Sen är jag påbyltad så jag skulle kunna gå en ordentlig boxningsmatch...

2.
Det årliga besöket hos flygläkaren för att få fortsätta jobba. Kollade syn, hörsel, blodtryck, blodvärde, öron, hals, ekg mm
Allt var ok.

3.
Var på vårdcentralen och tog stygnen från ryggen (märket de tog bort vid mitt återbesök). Det såg bra ut, enligt sköterskan. Hon läste på remissen att ärret skulle vara tejpat i 6-8v. Både hon och jag undrar varför, men jag tror att det bara är att lyda.

4.
Mammografi igår (jag har ju fyllt 40). Och i samband med detta även blodtryck och blodprov för att vara med i Karmastudien. Blodtrycket bra (bättre kan man inte ha, sa sköterskan). Resultatet av mammografin får jag inom 2 veckor.

5.
Igår, när jag kom hem, låg det förskräckliga kuvertet här och väntade på mig. Kuvertet som skulle ge mig besked om pricken de tog bort för 3 veckor sedan. Jag har inte varit väldigt orolig, men det finns ju ändå en viss oro som ligger och gnager långt bak i huvudet.
Öppnade kuvertet med bankande hjärta, vågade knappt läsa. Men...
Det var ingen farlig prick.
Skönt!

Nu måste man väl ändå säga att jag är ordentligt genomkollad...

Återbesök

För två veckor sedan gjorde jag en CT-PET.
Idag var det återbesök. Lite nervös, så klart, men det har ändå känts helt ok. Jag mår ju bra!
Och det var ok!
Vilken tur att jag inte gått och oroat mig och mått dåligt i onödan.

När läkaren undersökte mig hittade hon ett födelsemärke på ryggen som hon tyckte vi skulle ta bort. Hon fixade tid direkt, bara en halvtimmes väntan. Det var läkarstudenter som fick ta bort märkena under noggrann uppsikt och vägledning av en erfaren kirurg.
Jag är inte så orolig över det, för jag minns att läkaren ville ta bort det redan förra året och skickade mig då till hudkliniken för en noggrannare koll om det kanske var fler märken som skulle bort. På hudkliniken hittade de inget konstigt, inte ens det hon tyckte var konstigt.

Däremot blev det en liten miss i protokollet. Vi hade planerat att åka till Lalandia nästa vecka. Någon i familjen fyller 40. Nu får jag inte bada på 2 veckor...
Som tur är hade vi inte bokat något. Ville få ett bra besked från läkaren först.

Nästa CT-PET ska göras om 1 år. Nu ska jag bara dit om jag misstänker att något är fel.
Håll tummarna för att jag slipper det!

OK!

Idag har jag varit hos läkaren. Uppföljning och svar efter en CT-PET som jag gjorde för snart tre veckor sedan.
ALLT VAR OK!!!

Men jag har varit rädd. Stundvis riktigt rädd. Som vanligt har inte förnuft och känsla samarbetat utan min envisa hosta har av den vilda fantasin förvandlats till lungmetastaser.
Tack och lov har jag för det mesta kunnat stänga av dessa jobbiga tankar, de har bara krupit på mig ibland, oftast när jag varit ensam, t.ex. i bilen på väg till och från jobb.

Läste ett otroligt bra blogginlägg i går av George, med liemannen bakom ryggen, det handlade om den farliga fantasin.
"Tänk på att den mest fruktansvärda fienden som kan dyka upp i cancerväg, ... har en chans att botas, att vinna över fantasin är lönslöst!"
Men, nu var det ok! Och ju längre tiden går utan återfall desto bättre (såklart). Dels för att riskerna för återfall miskar med tiden, dels för att forskningen inom melanom just nu verkar vara i en explosionsfas. De senaste två åren har utvecklingen av nya mediciner mot spridd melanom kommit ett gott steg på vägen, och fler studier är på gång.
Jag hoppas verkligen att jag aldrig ska behöva använda mig av dessa läkares fantastiska kunskaper, men om jag nå´ngång skulle behöva så är det ju bra ju mer tid de får på sig...

Efter ett sån´t här återbesök märker man ändå hur spänd man varit. Både jag och maken var som urvridna disktrasor när vi kom ut från sjukhuset. I kväll blir det "köpe-mat". Och hade det inte varit för att vi båda ska jobba i morgon så kanske det hade blivit champagne också - för att fira.