11 januari 2010

Trött och seg.

De senaste dagarna har jag varit trött och seg. Vet inte om det beror på den dunderförkylning som slog ner som en bomb här i huset eller om det är efterdyningar av narkosen. Kanske en kombination? Enligt läkaren blir man ofta ganska pigg de två första dagarna efter operationen, sen kan tröttheten slå till och hålla i sig till runt dag 7. Vi får väl se...

Idag var jag i Lund och lät min sköterska ta bort det yttersta bandaget och titta hur såret såg ut. Jag var mer öm på ett ställe och tyckte också det kändes som om jag var lite mer svullen där jämfört med övriga såret. Men sköterskan tyckte att det såg bra ut. I kanterna, där det var mer ömt hade jag små bulor, men hon trodde att det berodde på att det var svårt att få ihop ett så brett sår till ett smalt ärr, och att ändarna då blev lite svårare. Men om det blev rött eller svullet så var det bara att komma in.
De har sytt med stygn som ska lösas upp av sig själv, och ute i det yttersta hudlagret har de bara tejpat ihop med kirurgtejp (massor av bitar - säkert flera hundra). Kirurgtejpen sitter fortfarande kvar och ska få ramla bort av sig själv. Men, inga synliga stygn i ärret sen!

15 kommentarer:

  1. Hoppas tröttheten ger med sig snart.
    Kramar, Parthena

    SvaraRadera
  2. Kram Björn från Halmstad,hälsa alla.

    SvaraRadera
  3. Massor med kramar från Johan S.
    Håll humöret uppe!!!

    SvaraRadera
  4. Hej Ulrika!

    Blev bestört när jag i går fick höra vad som hänt. Har saknat ditt glada ansikte på jobb, men har väl trott att det var julsemester som var anledningen. Kämpa och så ser jag fram mot att mötas nästa vecka.
    Kram Kerstin

    SvaraRadera
  5. Vi håller alla tummar för att allt ska gå bra med Dig, Ulrika!!!
    Kramar från
    Ulla o Jan Alverstrand

    SvaraRadera
  6. Hejsan Ulrika
    Håller tummarna på att allt skall ordna sig till det bästa och att det blir ett bra 2010 i alla fall :-). Du fick ju aldrig spelen med till datorn...slå en signal om du vill att jag ska komma o lämna dem eller hur vi skall göra. Kramar , Anette,broddan Riem Vis

    SvaraRadera
  7. Kämpa vidare min vän!
    Kram Eva

    SvaraRadera
  8. Bra idé att skriva här så kanske du slipper dra samma historia hundra gånger när du kommer hit till jobbet:-)Men alla är ju bara måna om att du ska bli bra! Ha det gott och sköt om dej och de dina.
    Kramar Anette

    SvaraRadera
  9. Vi saknade dig ikväll!
    Jag blev bestört när Lynne berättade....vet inte vad jag ska säga riktigt mer än att jag håller tummarna för att allt blir bra.
    Hoppas att du kan vara med om två veckor så att du får skratta och glömma lite :)
    Vi ses och hörs! Kramar från Lotta

    SvaraRadera
  10. Hoppas allt blir bättre och att vi ses snart på jobbet!
    Kram, JH

    SvaraRadera
  11. Hej Ulrika!

    Jag tror att du minns mig, Gloria-Karin, från Nilsholgersson skolan när du undervisade där. Jag gick i tvåan tror jag och vi skulle åka på semester när du berättade att du fått ett nytt arbete och att vi kunde komma upp i ett torn (?) och hälsa på dig när vi var på flygplatsen.

    Vi i familjen har precis fått veta vad du har drabbats av och vi vill att du ska veta att vi tänker och ber för dig.

    Fortsätt att njuta av din man och dina fina barn.

    Kram!

    SvaraRadera
  12. Nu har jag läst din historia från scratch, puh.

    Krama livet!

    Vintergatans Gunilla

    SvaraRadera
  13. Hej Ulrika!

    Har precis läst allt du skrivit här och därigenom fått bekräftat det jag alltid trott: DU ÄR EN KLOK KVINNA!
    Vad smart att starta en blogg, personligen tror jag att man vinner mer på att vara öppen om jobbiga saker. (Fast alla får ju tycka som dom vill..) Det är bra att ha ett ställe att informera eller ösa ur sig på, och du slipper dra historien 100 gånger...Vi är många som kan peppa och agera bollplank, just shoot!
    Även om vi träffas för sällan så är ni inte mindre betydelsefulla för det! Ni är ju en del av "gänget" och självklart bryr vi oss...
    Hälsa din underbara familj, och såklart hejar vi på dig!

    Många kramar från Madde m fam. i Gröstorp

    SvaraRadera
  14. Hej tjejen!

    Jag har sträckläst hela din historia nu precis, på arbetstid... Jag som knappt aldrig ens svarar på privat-sms på arbetstid. Livet är på något sätt viktigare än jobbet!

    När det är strålande vintersol eller när våren börjar komma krypande (jo den kommer jag lovar!) får du tänka på promenader och grillstunder med pågarna i Skrylle! Pågar som INTE orkar gå längre, pågar som gått vilse i buskaget runt grillplatsen, pågar som är bajsiga NUUUU, blöjor som är alltför välfyllda, bebisar som vill bli ammade trots att det är svinkallt för mamma... Och vad mer det nu var vi råkade ut för.

    Det var lättare att få till träffar när vi var hemma med pågarna, men jag tänker på dig även om vi inte träffas så ofta.

    Kämpa på! Du fixar det här!!!

    Jag ringer nån kväll!


    Tusen kramar!
    Maria Juul

    SvaraRadera
  15. Hej Ulrika!

    Tänker på dig o hoppas allt går bra med dig.

    Kramar Birgitta B

    SvaraRadera