Barnen

Självklart vill man ju inget annat än att skydda barnen från allt detta jobbiga och jag tror vi har lyckats ganska bra med detta. Har i alla fall inte märkt på någon av killarna att de känt av att något är fel.

Från sjukhusets håll har vi i alla fall blivit uppmanade att berätta för dem - i alla fall för Axel (som blir 5 år i mars). Idag var det dags. Vi pratade med honom om att en läkare hade bestämt att de skulle operera bort lite mer runt om pricken som den andra läkaren tog bort. Vi sa också att pricken inte var bra och att man kunde bli sjuk om man inte tog bort allt.

Vi berättade att jag skulle sövas när de opererade och eftersom Axel tittat på "djursjukhuset" på TV under hösten och de visat en hel del operationer så visste han vad det innebar. Jag skulle ha det precis som älgen i det sista av höstens program!!
Jag tittade tack och lov på dessa program med honom och visste vad han menade. Fick berätta att jag inte skulle få nån bedövningspil skjuten i rumpan. Utan få andas genom en slang så jag somnade. Vår underbara kille visste då direkt att älgen hade fått en slang genom näsan - wow! Efter att ha berättat att jag skulle få slangen i halsen i stället var han ganska nöjd. Nästan imponerad (skönt att nån kan vara det).

Nu återstår att berätta för personalen på förskolan att vi berättat för honom så att de kan vara uppmärksamma på hans lekar och bearbetning. Just nu tror jag dock inte att han tänker så mycket på det, men det kan ju komma...