Jag tycker att jag har landat ganska bra i känslan av att bli opererad om några veckor. Skönt att det blir gjort ganska snart.
Givetvis har jag också haft lite dåligt samvete över att jag är sjukskriven och ändå mår ganska ok. (Kanske, kanske skulle jag orka jobba några pass innan operationen?)
Hade t.o.m. funderingar idag på att ringa och avboka min tid hos kuratorn på onsdag, men lät bli, tänkte att jag skulle känna efter i morgon innan jag ringde.
Men, ikväll slogs benen ännu en gång undan för mig, mina tankar och min planering.
Håkan hade (tack och lov) precis kommit hem och vi hann byta ett par ord innan telefonen ringde.
Hej, det här är ... från Kvinnokliniken i Lund. Det gäller din operation. Vi skulle vilja operera dig på onsdag. Går det bra? Kan du komma hit kl 10 i morgon för inskrivning?
Vi har precis haft möte som vi alltid har på måndagar och din läkare hade hunnit titta på bilderna och sa att det inte fanns några hinder för operation. Så alltså, är det ok för dig så opererar vi på onsdag...
Jaha...
Vad ska jag säga? Klart att det är bra. Ju förr desto bättre. Men det kom lite hastigt.
Nu ska jag definitivt avboka tiden hos kuratorn. Inte för att jag inte behöver den, tvärtom, men jag ligger förhoppningsvis på operationsbordet då. Eller uppvak.
Hur ska jag beskriva mina känslor nu?
Stress är nog den största känslan som rusar runt i min kropp just nu.
-Stress över att jag inte hunnit förbereda mig på detta.
-Stress över hur vi ska göra med barnen. Förskolan har stängt mellan jul och nyår. (Vi har redan löst det, men det känns ändå jobbigt.)
-Stress över hur det ska bli med nyårsfirande. (Världsliga ting, men det är nog vad hjärnan orkar med just nu.)
-Stress över att behöva bli sövd ännu en gång. Det blir tredje gången under 2010.
-Stress över att behöva vara på sjukhuset över huvudtaget.
Ögonen svämmar över, jag kan knappt prata. Har redan ylat två personer i örat per telefon.
Att ha firat två födelsedagar
5 år sedan
Kära kära du, det är inte konstigt du ylar i telefonen... Snabba ryck gör det svårt att hänga med. Jag tror att du försöker "komma ikapp" snabbt, och då måste det nog bli såhär.
SvaraRaderaKlart att det är bra de gör operationen så snabbt som möjligt, men jag har inga som helst problem med att förstå stressnivån i din kropp just nu;-)
Jag ska tänka hårt på dig både imorgon och på onsdag! Vill du får du hemskt gärna ringa - jag är hemma! Men det vet du ju såklart (att du får ringa alltså - inte att jag är hemma...du är väl inte synsk heller!)
Jättebamsekram!
Elisabeth
Åh, finaste du! Gråt för allt du är värd, jag tror det lättar då. Det är klart att det känns oerhört tufft att "ställa om" igen. Det har du fått göra så mycket de senaste veckorna.
SvaraRaderaJag håller helt med den kloka kvinnan i föregående inlägg ;), det är bra att det är snabba ryck med operationen, de vill inte vänta. Perfekt. Det gillar vi, snabba ryck. Även om rycken gör att våra reptilhjärnor inte hänger med. Vi behöver ju TID till att ställa in, ställa om och hinna förstå.
Vi är många som är med dig, både imorgon, onsdag och nyårsafton.
Många, många kramar
Annika
Ja det var verkligen snabba, dubbla förturer.. Förstår att hjärnan och kroppen stressar dig, gråten kan kanske lätta lite på trycket inom dig.
SvaraRaderaMen tänk på att du är en fantastisk kvinna med en fantastisk man och två guldklimpar!!
Många, många kramar till er från Gunilla, Bo och barnen
Kära du, gråt så mycket du bara orkar, det lättar oftast och man ska inte stänga inne gråten. Förstår att det känns så tufft att ställa om igen men det ska gå bra, vi är många som tänker på dig och din familj. Många Kramar från Lisbet
SvaraRaderaDet var snabba turer. Men måste också vara ganska skönt. Slippa gå och oroa sig för länge. men man ska ju liskom "hinna" med i svängarna också-.
SvaraRaderaMina tankar är med dig idag och hela dagen i morgon och hoppas det går bra med operationen.
Många kramar Cecilia