9 december 2010

En häxa kom fram...

Hur mår du?
Är allt bra?

Två frågor där den som ställer dessa oftast inte förväntar sig något ärligt svar utan mest frågar för att kallprata lite. Jag blev redan för ett år sedan väldigt bra på att svara på dessa frågorna utan att ljuga men också utan att egentligen svara.

Det är full fart!
Det rullar på!
Jodå, det går... och sen - fort - en motfråga: hur är det själv?

De senaste dagarna har jag ett par gånger inte orkat prata runt dessa frågor utan i stället svarat ärligt på frågan. Det är inte så bra, jag är sjukskriven, läkarna har hittat något i livmodern som de misstänker kan vara en tumör...

Smack, rakt i ansiktet, bara sådär.
Efteråt får jag så dåligt samvete. Alla våra nära vänner vet ju hur det var i våras, de flesta följer bloggen mer eller mindre regelbundet, så de som råkat ut för den hemska-ärliga-häxan-Ulrika är personer vi inte umgås med så ofta. En av dem visste inte ens om att jag var sjuk i vintras.
Men jag orkar bara inte le och låtsas vara glad.

4 kommentarer:

  1. Hej min vän!

    Man behöver inte alls le och försöka/låtsas vara glad.
    Nåt jag lärde mig i våras var: Den som ställer frågan : hur är det? måste vara beredd på ett svar, ett ärligt sådant. Annars kan man bara säga: hej kul att se dig.
    Men det är ett fåtal som verkligen är intresserade av att få veta hur ngn mår när de ställer frågan. Det har blivit en arighetsfras.

    Men det är ju så att som du säger, man orkar inte vara så himla artig och le glatt alltid, och det är helt och fullt tillåtet.

    KRAM Cecilia

    SvaraRadera
  2. "Vänner är som stjärnor man kan inte alltid se dem men de är alltid där"

    Vänner tål raka svar. Det är det som gör en människa till en vän, vännen finns där i glada stunder men även i mindre glada stunder.

    Många, många kramar till Er.
    Gunilla i Gladsax

    SvaraRadera
  3. Hej Ulrika!
    Jag känner så väl igen mig i det du skriver idag, utifrån hur det vara för mig förra vintern. Vill bara tala om att jag läser din blogg och tänker på er. Krama killarna från mig!
    /Elsa i Lund

    SvaraRadera
  4. Låt häxan komma fram bara! Ibland blir man så trött, så trött på sådana kommentarer. Jag upplever det själv som oerhört jobbigt just nu. Man ser "pigg och frisk" ut men inom en är man förtvivlad och rädd. Folk (ej nära vänner) förväntar att man ska vara som vanligt. Jag hejar på Ulrika häxan!! =))
    Tusen kramar

    SvaraRadera