Helt i onödan (II)

Jag kände i morse när jag vaknat, att den jobbiga oroskänslan kröp på mig. Känslan av att ett stort, viktigt och jobbigt besked var i antågande. Under dagen har jag stängt av alla jobbighetskänslor, det fungerar ju när man är i gott sällskap, och det har vi varit. Jag och killarna har varit hemma hos goda vänner. Så skönt.

När vi kommit hem ringde min mobiltelefon. Jag trodde att det var kuratorn - ringde henne i morse för att boka en tid och bad henne ringa upp.
När jag svarade presenterade min läkare - gynekologen sig. Han sa direkt att de INTE HITTAT NÅGOT KONSTIGT I DET DE OPERERAT BORT!!!!!
De hade undersökt livmodern, vänster äggstock och ett 20-tal lymfkörtlar och inte hittat något konstigt. Den enda "konstighet" de kommenterat var att de inte hittade höger äggstock, och det är ju bra, för den lämnade han ju kvar i magen.

Jag var tvungen att ställa frågan: Menar du att ni opererat helt i onödan?
Hans svar var: JA! (Sen började han förklara sig....)
Jag är tacksam för att de opererade. Tacksam över att de tog detta på allvar. Glad över att de lämnade kvar en äggstock för hormonproduktionens skull och inte ledsen alls över att slippa min mens framöver. Några fler barn skulle vi ju ändå inte ha.

I slutet av samtalet frågade jag om onsdag, ska jag komma dit ändå? Vi hade ju bestämt att han inte skulle ringa, utan jag skulle komma dit och få besked, tillsammans med Håkan så att vi kunde lyssna båda två på vad läkaren hade att säga. Oooops! Det hade han glömt. Han bad om ursäkt. Ursäkten godtogs, med glädje! Han fick gärna ringa nu när han hade så positiva besked! Dessutom slapp jag ju ytterligare två dagars oro inför beskedet!

I morgon ska jag till sjukgymnasten. Med armen. Den känns riktigt bra, svullnaden i fingrarna har gått ner. Ska passa på att prata med henne om lymfödem i benet. Vid operationen lämnade de kvar en del lymfkörtlar på utsidan av bäckenet, så förhoppningsvis ska det inte bli något problem med ödem, men eftersom jag ändå ska träffa henne i morgon så ska jag prata med henne om det.

Resten av veckan (jag är sjukskriven veckan ut) ska jag ta det lugnt och bara försöka samla ihop mina tankar och känslor. Jag har faktiskt inte haft en enda dag helt för mig själv sedan operationen. Ingen tid att bearbeta alla tankar. Kanske lika bra det, för jag har ju inte riktigt vetat vad jag hade att bearbeta.
Just nu far många känslor runt i kroppen. Jag är glad, lättad, förvånad, tom, nästan yr - många konstiga och odefinierbara känslor som snurrar...

Helt i onödan...

Jag har fått svar från operationen.

DE HITTADE INGET KONSTIGT!!!!!

Alltså, de opererade helt i onödan.
Läkaren ringde för en timme sedan med de goda nyheterna.
Nu ska vi fira med Pasta & köttfärssås. Kan man dricka champagne till det?

Skriver mer senare i kväll.

1.1.11

Som den siffernörd jag är var jag bara tvungen att skriva dagens datum i rubriken..

Nytt år, nya möjligheter...
Varför säger man inte så varje dag?
Ny dag, nya möjligheter..

Nu ska vi alla lägga allt skit som varit, bakom oss tillsammans med det gamla året. Det enda vi ska ta med oss är de vackra minnena, dem ska vi spara i våra hjärtan.

Själv mår jag ok. Jag mår bättre i magen.
Men jag har haft ont. Ont så det svartnade för ögonen. Ont så jag trodde att jag skulle kräkas av smärta. Ont - i nacken och axeln.
Men nu är det lite bättre. Lite massage, en lång varm dusch och ett riktigt starkt hästliniment så känns det bättre.
Vill inte ta smärtstillande för axlarna utan vill kunna känna hur pass ont det gör i magen - och faktiskt, jag har inte behövt stoppa i mig något sedan kl 6 i morse. Det måste betyda att jag är på rätt väg!

Nu ska jag bylta på mig lite kläder och ge mig ut en runda. Läkaren sa ju att jag skulle kunna sporta alla sporter dagen efter operationen. Jag tänkte bara ta en liten, kort promenad. Känna frisk luft, känna friheten. Längta efter en långpromenad i skogen...

Da Vinci

Nu mår jag lite bättre och ska kunna berätta vad som hänt. Ja, hänt och hänt, det vet ni ju redan: jag har blivit opererad.
Åkte in tidigt i går morse. Precis enligt tidsplanen rullades jag in i operationsrummet 07.50.
Det är tur att man glömmer smärta. Jag hade helt glömt/ förträngt de tunga ångestkänslor som kom över mig. Kommer jag att vakna upp efter narkosen? Min nyfikenhet hindrade mig dock från att be om lugnande innan. Nyfikenheten över hur roboten ser ut. Nu har jag sett den live! Da Vinci heter den. (Om ni vill se bilder så googla på Da Vinci och robot.)

Läkaren kom in i går kväll och berättade att allt gått enligt planen. De hade tagit bort livmoder, några lymfkörtlar och vänster äggstock. Och allt som syns på mig är 5 små plåster på magen. De kunde inte se något onormalt på livmodern, men allt är ivägskickat för undersökning och jag ska dit igen den 12 januari för att få svar.

Jag delade rum med en dam i 75-års åldern. En söt men mycket förvirrad och rastlös gammal dam. Tack och lov insåg sköterskorna att jag inte skulle få sova något på det rummet i natt så jag flyttades till ett annat rum över natten. Sov i och för sig ganska illa ändå, men fick i alla fall göra det ostörd.

Jag har inte haft mycket värk i magen. Mycket mer ont i musklerna, men det har tydligen med narkosen att göra. Dock blir jag väldigt snabbt trött i magen och orkar därför inte vara uppe så långa stunder i taget. Dessutom har jag blivit smittad av yngste sonens hosta och det är inte skönt i magen.

Jag fick åka hem vid lunchtid idag. Snöplogningen inne i samhällena i Lunds kommun är under all kritik. De använder sig inte av salt, och det är ju vettigt ur miljösynpunkt och för bilarnas skull, men de är dessutom väldigt dåliga på att hålla undan den snö och modd som blir. Det var en pina att åka bil. Jag spände nog varenda muskel för att det inte skulle göra ont i magen. Musklerna var som sagt redan ömma och när vi kom hem hade jag så ont att jag inte visste hur jag skulle göra.

Nu har jag en påse smärtstillande som jag kan knapra på. Dessutom ska jag ta en spruta i magen varje kväll i en vecka. För att förhindra blodpropp. Det är inte skönt, svider och gör ont. Men i kväll hade jag två nyfikna söner som publik så det var bara att bita ihop och visa att sprutor inte är farligt.

I morgon är det nyårsafton. Om vi kommer iväg på fest eller inte bestämmer vi i morgon. Känner jag mig som jag gör nu så åker jag ingenstans. Å andra sidan var jag, kl 5 i morse, övertygad om att jag inte skulle få lämna sjukhussängen detta året. Tre timmar senare var jag uppe och gick och åt frukost, så vi kan ju bara hoppas att natten bjuder på läkande sömn och att jag har mer ork i morgon.

Hemma

Nu är jag hemma igen.
Mår halvbra. Lite ont, dels i magen men framförallt i nackmusklerna. Trött.

Operationen gick, enligt läkaren, bra. Enligt planen.

Nu ska jag vila. Skriver mer senare i kväll eller i morgon. Då ska ni får en utförlig historia...

Inskrivning

Tankekaoset från igår fortsatte idag.
Jag har varit trött hela dagen. Sov dåligt i natt. Jag brukar inte ha sömnproblem, men det blev nog lite för mycket igår. Dessutom hostade yngste sonen en hel del framemot morgontimmarna.
Vi skulle vara på sjukhuset kl 10, så redan kl 9 lämnade vi barnen hos kompisar. Vi sa att vi skulle hämta dem till lunch. Känns inte roligt att lämna bort yngste sonen som är förkyld och hostig.

Vi kom in till sjukhuset kl10, sen fick vi vänta. Och vänta och vänta... Kl 12 fick vi äntligen träffa en sköterska som ställde några frågor, tog blodprov och informerade lite. Kl 13.30 träffade vi narkosläkaren och en stund senare läkaren som ska operera. Totalt tog dessa möten ca60min. Och vi var där från kl10 till 14.20. Idag ville jag verkligen vara med mina barn, inte sitta i en sjukhuskorridor och vänta.
Vi hämtade barnen hos kompisarna, körde hem, packade deras väskor och sen körde Håkan och lämnade dem hos farmor och farfar där de ska få vara en eller två nätter.

De ska operera med titthålskirurgi med hjälp av en robot, dvs gå in med 4-6 små hål istället för att skära ett stort. De ska ta bort livmodern, några lymfkörtlar som också "lyste" på PET-undersökningen (=markerade ökad cellaktivitet = misstänkt tumör), samt den ena äggstocken som också "lyste". Tydligen kan äggstockar lysa utan att det är tumörer, men läkaren ville inte chansa (och det måste jag säga att jag uppskattar). De vill inte ta bort båda äggstockarna om de inte måste eftersom jag då skulle komma i klimakteriet på tok för tidigt och det är tydligen väldigt jobbigt. Därför tar de bara den ena, och om det visar sig att det behövs så tar de bort den andra vid ett senare tillfälle.

Några positiva bitar:
De ska operera mig direkt på morgonen! Vi ska vara där kl7 och kl 7.50 ska jag vara på operation. I våras opererades jag inte förrän på em och det var en låååång väntan.
Om allt går som planerat får jag komma hem redan dagen efter. Läkaren sa att jag i stort sett kunde börja motionera "alla sporter" dagen efter utskrivning. (Det verkar inte som det blir några dammsugningsrestriktioner denna gången heller.)
Jag skulle få resultaten efter 2veckor! Normalt sett brukar de ha svaren efter en vecka, men då vi är mitt i helgerna så vågade han inte lova det. När jag blir utskriven ska jag få en återbesökstid. Han undrade om det var ok att han ringde och berättade resultaten. Det tyckte jag INTE att det var, jag vill att både Håkan och jag ska kunna höra vad han säger och kunna fråga om vi undrar något. (Bara tänk er att jag står på dagis och hämtar barnen, eller på ICA med båda barnen skrikande - och så ringer han. Då spelar det ingen roll om bekedet är positivt eller negativt.)

Dessutom trodde han att jag skulle kunna gå på nyårsfest. Och dricka vin och champagne. Han bestämde snabbt och lätt att Håkan skulle köra den kvällen, så att jag kunde skåla.

Snabba bud!

Jag tycker att jag har landat ganska bra i känslan av att bli opererad om några veckor. Skönt att det blir gjort ganska snart.
Givetvis har jag också haft lite dåligt samvete över att jag är sjukskriven och ändå mår ganska ok. (Kanske, kanske skulle jag orka jobba några pass innan operationen?)
Hade t.o.m. funderingar idag på att ringa och avboka min tid hos kuratorn på onsdag, men lät bli, tänkte att jag skulle känna efter i morgon innan jag ringde.

Men, ikväll slogs benen ännu en gång undan för mig, mina tankar och min planering.
Håkan hade (tack och lov) precis kommit hem och vi hann byta ett par ord innan telefonen ringde.

Hej, det här är ... från Kvinnokliniken i Lund. Det gäller din operation. Vi skulle vilja operera dig på onsdag. Går det bra? Kan du komma hit kl 10 i morgon för inskrivning?
Vi har precis haft möte som vi alltid har på måndagar och din läkare hade hunnit titta på bilderna och sa att det inte fanns några hinder för operation. Så alltså, är det ok för dig så opererar vi på onsdag...

Jaha...

Vad ska jag säga? Klart att det är bra. Ju förr desto bättre. Men det kom lite hastigt.
Nu ska jag definitivt avboka tiden hos kuratorn. Inte för att jag inte behöver den, tvärtom, men jag ligger förhoppningsvis på operationsbordet då. Eller uppvak.

Hur ska jag beskriva mina känslor nu?
Stress är nog den största känslan som rusar runt i min kropp just nu.
-Stress över att jag inte hunnit förbereda mig på detta.
-Stress över hur vi ska göra med barnen. Förskolan har stängt mellan jul och nyår. (Vi har redan löst det, men det känns ändå jobbigt.)
-Stress över hur det ska bli med nyårsfirande. (Världsliga ting, men det är nog vad hjärnan orkar med just nu.)
-Stress över att behöva bli sövd ännu en gång. Det blir tredje gången under 2010.
-Stress över att behöva vara på sjukhuset över huvudtaget.

Ögonen svämmar över, jag kan knappt prata. Har redan ylat två personer i örat per telefon.

Dubbel förtur...

Med utgångspunkt från vad vi visste innan fick jag egentligen ganska positiva besked idag.

Jag har tyckt att min värld fungerat helt ok den senaste tiden. Jag har mått ganska bra och kännt mig ganska lugn inför dagens undersökning. T.o.m. i förmiddags kändes det bra. Vi var en liten runda på stan, köpte några julklappar och åt lunch innan det var dags för dagens första läkarbesök. På kvinnokliniken. MEN när jag kom in i väntrummet... Var nära att börja gråta redan där, och sen när jag kom in till läkaren var det ju helt kört.
Nåja, en massa frågor om sjukdomshistoria och annat. Sen undersökning.
Jag har aldrig gillat gyn-undersökningar, och idag var inget undantag. Han undersökte grundligt och använde även ultraljud. Men han hittade inget onormalt. INGET ONORMALT.
Utifrån den undersökning han gjorde tyckte han inte det var nödvändigt att vidta några åtgärder, men eftersom PET-undersökningen markerat något så kan de inte släppa det här. Alltså beslutade han att de ska operera bort min livmoder, med titthålskirurgi. Han skulle titta på bilderna extra noga nästa vecka och skriva en remiss med dubbel förtur till operation. Dubbel förtur... antingen har man väl förtur eller inte.
Förmodligen blir det operation vecka 2.

Efter det samtal med kuratorn. Välbehövligt. Hon fick mig att stanna i tanken att dagens undersökning faktiskt gav positiva besked!

Sen tog vi en tur ner till melanommottagningen och letade upp läkaren där för att höra vad hon ville prata om (hon skulle ju ringa under eftermiddagen). Hon sa att hon bokat in denna tiden för att hon skulle prata med mig om vad gynekologen kommit fram till, men det hade hon ännu inte fått reda på. Nej, det var väl inte så konstigt att hon inte hade, men jag kunde ju berätta för henne. Hon undrade vem som undersökt mig och blev mycket nöjd när hon hörde läkarens namn. Hon blev också nöjd när hon hörde vad han kommit fram till.
Ett besked hade hon dock att ge, och det var svaren på blodproven. De tog blodprover för att kolla melanommarkören i blodet och dessa var helt normala. HELT NORMALA. Dagens andra positiva besked.

Nu ska jag se fram emot att fira jul och nyår och vara frisk.