7 december 2010

Synden straffar sig själv...

Jag hade en intensiv dag igår. Den kändes inte så jobbig medan jag var där, men nu har jag fått betala för det!
Jag var ju först hos kuratorn, körde sen hem till en kompis för dusch och fika, jättemysigt. Och nej, vårt badrum är inte färdigrenoverat ännu, vi har levt utan dusch och tvättmaskin sedan den23 augusti. Börjar vänja oss vid att planera in dusch hos kompisar... Kanske, kanske blir det klart innan jul!?!
Efter en liten runda på stan körde jag hem. Tänkte vila en stund men hantverkaren lyckades prata bort tiden för mig och sen var det dags att först hämta barnen sen köra till Lund igen. Skulle ut och äta, planerat sedan länge, min födelsedagspresent. Kändes bra och var jättetrevligt! Det blev inte sent, jag var hemma igen redan 21.30.

Men i morse...
Vaknade redan kl5 och kunde konstatera att gårdagen tog ut sin rätt. Vi ringde till barnens förskola och sa att de kom redan kl7. Håkan fick lämna dem innan han körde till jobbet. Jag hjälpte honom att fixa till dem, sen la jag mig igen och sov till 10.30. Det tar uppenbarligen på krafterna att, samtidigt som man försöker leva ett ok liv, bearbeta oro och andra tankar.
Idag ska bli en mycket lugn dag. Hade tänkt köra och veckohandla, men tror inte att jag bryr mig om det. Får nog nöja mig med att köpa lite bröd och mjölk i affären i byn.

Jag vet ju redan nu att morgondagen kommer att ta på krafterna. Först ska jag besikta bilen. Sen köra direkt till Lund för att kolla armen hos sjukgymnasten på Lymfödemmottagningen. Vila på torsdag också med andra ord. Det är kanske därför jag är sjukskriven?

För någon timme sedan ringde den trevliga sköterskan från melanommottagningen. Hon hade pratat med en sköterska på gyn-mottagningen. De hade fått min remiss, men kunde inte ge mig någon tid förrän en läkare tittat på det. Om jag inte hört av dem i början på nästa vecka skulle jag ringa själv. Jaha, där rök alla förhoppningar om att få veta mer innan jul...
Och vad ska läkaren göra? Bedöma VAD som ska göras, eller VEM jag ska träffa, eller...? (Bara dra ut på tiden, kanske?) Känns lite småjobbigt hela alltet. Just underlivet är en del av min kropp som jag inte känner mig helt bekväm att diskutera med andra hur som helst.

1 kommentar:

  1. Hej!

    Jag förstår din känsla att inte vilja prata om underlivet med vem som helst. Jag övergick till att kalla det nedre buken, kändes lite mer bekvämt. Hoppas det går fort att du får en undersökning.
    Håller alla tummar för dig.
    Skickar med en bamsekram också

    // Cecilia

    SvaraRadera