Min godispåse

Nu har det gått några dagar sedan operationen och jag börjar må lite bättre. Då orkar jag börja analysera godsakerna jag fick av läkaren, dvs läsa bipacksedlar med biverkningslistor.

Vanliga Panodil som smärtstillande i grunden.
Två gånger om dagen skulle jag också ta en annan smärtstillande medicin. När jag började läsa på den blev jag minst sagt förvånad. Används för symtomlindring vid behandling av kronisk ledgångsreumatism, artros och pelvospondylit (en reumatisk ryggsjukdom). Ja, ja den var ju smärtstillande i alla fall.
När jag kom ner till biverkningslistan var jag ändå glad att jag mår så bra att jag inte behöver äta denna medicin längre. Vanliga biverkningar var hjärtinfarkt, andningssvårigheter, yrsel, utslag, klåda. Mindre vanliga (men dock...) stroke, hjärtsvikt, depression, benkramper, nässelutslag. Det stod dock att flera av dessa biverkningar hade iakttagits hos patienter som ätit hög dos under lång tid.
Jag fick även ett morfinliknande preparat som jag kunde ta vid behov. Det har jag inte behövt använda mig av.
Varje kväll tar jag min spruta i magen. Jag har aldrig varit spruträdd men aldrig heller gett mig själv sprutor (förutom den gången jag skulle ge en kulting antibiotika men slant och stack mig själv i armen...)
Biverkningarna av den kändes lite mildare; reaktioner vid injektionsstället, klåda, nässelutslag. Och så förstås; smärtsam kvarstående erektion...

Ikväll, när jag ännu en gång läste igenom pappren jag fick efter operationen upptäckte jag något jag inte sett innan. "Du kan även ha ont i axlarna ett par dagar, det beror på att..."