7 januari 2015

5 år

Idag är det 5 år sedan den senast kända cancern opererades ut ut min kropp.

5 år.

5år med rädsla, sorg, oro, gråt och skratt, och framförallt, en aldrig sinande glädje och tacksamhet över att få leva!

På 5 år kan mycket hända.
Och mycket har hänt.
Barnen (och vi andra) har blivit 5 år äldre.
Och kanske också 5 år klokare.
En annan syn på livet har jag fått, eller skaffat mig.
Kanske mer ödmjuk inför livet?
Jag har numera vett, att då och då stanna upp och njuta av det jag har, vett att inte alltid längta mig vidare i livet, utan vara här och nu.
Men jag kan också gnälla över småsaker - och vara glad över det. Om man gnäller över småsaker kan man ju inte ha särskilt stora problem...

För ett antal år sedan blev man friskförklarad efter 5 år, men med dagens kunskap och erfarenhet friskförklarar man inte en melanompatient längre. Eftersom Malignt melanom är så lurigt, elakt och fruktansvärt kan det ligga och lura i kroppen länge, länge för att plötsligt en dag dyka upp igen.
Men samtidigt ... för varje dag som går så är ju risken för ett återfall mindre.
Och skulle jag få ett återfall (vilket jag innerligen hoppas att jag slipper) så går tydligen forskningen på detta område framåt med stormsteg.
Och jag hjälper till, jag också. Dock inte med kunskap och forskning, utan med bidrag till cancerfonden varje månad.

Lymfödemet i min arm har inte blivit bättre, å andra sidan har det inte blivit så mycket sämre heller. Men vad är det att klaga över? Att bära handske dag och natt, ja lite meckigt och besvärligt ibland, men varken livshotande eller särskilt farligt på något annat sätt. Och min sjukgymnast hyser tydligen gott hopp om att forskningen även här går framåt.

Nu hoppas jag att jag aldrig mer ska få anledning att skriva några inlägg i denna blogg.
Tack alla ni som stöttat och hejat på mig och oss under dessa år.
En stor kram till er alla, så hoppas jag att vi hörs och ses i andra, mycket trevligare sammanhang.

2 kommentarer:

  1. Hej! Har följt din blogg de senaste 2 åren, grattis till dina 5 år! Även om sjukvården inte friskförklarar så är det som du skriver. För varje dag som går är risken för återfall mindre!

    SvaraRadera
  2. Jag kom på att jag inte varit inne här på länge och nu fick jag se ditt inlägg och har läst det och jag är så glad för din skull att det går bra! Och nu blir det bara bättre och bättre. En bloggerska som varit i nån liknande situation som du fick också lymfödem men hon fick åka på kurort och vila ut och ha sjukgymnast var dag, men det kan ju vara olika.
    Hoppas vi inte ses här inne mera!!!
    Kramar agneta

    SvaraRadera