Tack och hej!

Nu ska jag ta en paus i bloggandet. En jättelång paus (som jag hoppas varar för alltid).

Detta har varit en "cancerblogg", min kanal utåt under sjukdomstiden. Mitt sätt att låta er alla få veta hur jag har mått och vad som hänt. Just nu är jag inte sjuk längre, men är jag frisk? Finns det nåt mellanting? Friskförklarad kommer jag inte att bli på många år.

Efter flera positiva besked vågar (och orkar) jag nu se framåt igen. Jag försöker hitta tillbaka till nån sorts vardag. Inte lätt alltid, men det går bättre och bättre ju längre tiden går.

Jag ska fortsätta träffa vår fantastiska kurator lite då och då. Fortsätta att träna rörligheten i armen. Och framförallt; gå på täta återbesök och undersökningar. Nästa återbesök blir vid midsommar. Jag kan inte göra mycket annat än att hålla tummarna för att min kropp uppför sig som den ska och att de inte hittar nåt mer.

Började jobba "på riktigt" igen förra veckan och återfick min behörighet i fredags.
EN DUBBEL SEGER!!!!!!!!!
Hann jobba operativt en dag innan askmolnet dök upp igår. Nu får vi se vad som händer framöver...

Jag vill återigen tacka för allt stöd vi fått under dessa tunga månader av våra liv. Jag hoppas ju att vi aldrig behöver det igen, men det är skönt att veta att vi har så många underbara människor i vår närhet. Vi har fått uppleva mycket, tänkt många tankar. På många sätt har jag börjat tänka annorlunda, ändrat uppfattning om vad som är viktigt i livet. Kanske mognat (även om vissa av er, även jag, tvivlar på det ibland). Men hur som helst så är detta en erfarenhet av livet som jag helst skulle vara utan.

Som sagt, jag är inte sjuk längre och därför behöver inte jag (och inte ni heller) denna bloggen längre. Så med detta, förhoppningsvis sista, inlägg tackar jag för mig och hoppas att jag aldrig, aldrig mer ska behöva använda mig av denna cancerblogg.

Vill ni veta vad som händer i vårt liv så är ni välkomna att höra av er de gamla vanliga vägarna; telefon, sms, brev, mail eller kanske facebook?

Ytterligare ett positivt besked

I morse, precis när jag och barnen skulle köra till Skånes djurpark för att träffa kompisar så ringde telefonen. Det var från sjukhuset i Lund, läkaren som opererade bort skinnfliken för några veckor sedan.
Tusen tankar snurrade i huvudet och pulsen gick upp till 290 för jag vet ju att de skickar brev om de har goda besked och ringer bara om de har dåliga besked att komma med.
Men, tack och lov var läkaren bara en ovanligt(?) snäll och omtänksam läkare. Hon berättade att svaren kommit och att det inte var något farligt, inget som hade med melanomet att göra. Anledningen att hon ringde var att det är fredag och att brevet med beskedet inte kommer fram förrän nästa vecka och hon tyckte att det var jobbigt för mig att vänta hela helgen. Tänk vad skönt med omtänksamma människor!
Fick ner pulsen igen och hade sen en underbar dag i djurparken.

Var rädda om barnen och er själva!

Den jobbiga månader vi haft, och den oro jag känt, känner och kommer att få leva med resten av livet vill jag inte att någon annan ska behöva uppleva. Enligt min läkare så är SOLEN den enda yttre faktorn som påverkar uppkomsten av hudcancer, malignt melanom. För att bli lite lugnare, för att lära mig leva med detta och framförallt för att inte utsätta mina barn för denna hemska sjukdom (så långt jag kan påverka det), har jag läst en hel del om den stora boven i dramat; solstrålningen. Tänkte jag skulle dela med mig lite.

I takt med att användningen av solskyddskrämer ökar, så ökar också antalet fall av hudcancer.
Varför det? Jo, för att solskyddskrämer invaggar oss i en falsk trygghet.
Visste ni att man ska använda ca ½ dl solskyddskräm varje gång man smörjer in sig för att man ska komma upp i den solskyddsfaktor som det står på flaskan? (Klart ni vet, det vet ju alla, men gör man det?) Dessutom ska man smörja sig flera gånger per dag. Med lite enkel matematik ger det att en flaska solskyddskräm räcker till en person ca 2-3 dagar. Hur många av oss använder de mängderna?

Nej, man får vara så snäll och ta till andra metoder.

Den allra viktigaste som rekommenderas är att vara inomhus kl 11-14. Solen är som starkast under denna tid.

Kläder då?
En vit t-shirt motsvarar ungefär solskyddsfaktor 7-10, men om den blir blöt endast hälften. Jeans däremot skyddar bra, som solskyddsfaktor 1500(!). De flesta vanliga kläder ger dock ett skydd på ca 20-30.

Även en mulen dag måste man vara försiktig. Moln släpper igenom 10-50% av strålningen, och om man jämför en mulen dag kl13 med en solig dag kl17 utsätts vi för betydligt mer strålning den mulna dagen.
Inte ens i skuggan slipper vi undan. Reflexion från olika ytor (sand, snö) gör att strålningen ökar. Indirekt strålning från himlavalvet gör att man i skuggan kan få så mycket som 50% av strålningen på sig dvs att vistas i skuggan ger ett skydd motsvarande solskyddsfaktor 2.

Har jag skrämt upp er nu?
Nåja, det är kanske bra. Men man kan ju inte sitta i en mörk källare hela sommaren.
Råden jag kommer att försöka följa är:

• Stanna inomhus kl11-14.
• Använda kläder, det finns ju speciella solskyddskläder med faktor 50+, även för vuxna. Dessa kan man bl.a. köpa på http://www.zunblock.se/ här har jag handlat och de har en fantastisk service, det är också deras kläder man kan köpa på apoteken. Till barnen kan jag rekommendera att man handlar på "Pigor och drängar" i Tomelilla. Halva priset mot de flesta på nätet. (De finns säkert i många affärer som har Exit och Name it i sortimentet.)
• Använda solglasögon (med UV-skydd) och solhatt.
• Använda solskyddskrämer, men vara medveten om att den siffra som står på flaskan gäller vid användning som beskrivs ovan. Även i liten mängd (som de flesta använder dem) skyddar de väl i alla fall bättre än ingen solskyddskräm alls.

Vardag igen?

Påsken är förbi och vårt påsklov likaså.

Idag har jag varit i Lund för lite "rehab-träning". Behöver jobba upp rörelseförmågan i armen och skaffa mig lite muskler (inte bara i armen). Just träning har inte varit en högprioriterad aktivitet de senaste månaderna, jag har haft nog med att "hålla näsan över vattenytan".

I morgon är det dags att börja jobba igen. Ska få gå som elev några pass innan jag får jobba på riktigt. Sen hoppas jag att jag kan ta mig tillbaka in i en någorlunda vanlig vardag igen.

Det känns ändå som om marken under mina fötter slutat skaka och stabiliserats lite nu. Hoppas att det får förbli så här ett tag. Vill inte ha fler jordbävningar med påföljande krascher. Men det är klart, några mindre efterskalv kanske inte helt går att undvika...

Glad Påsk!

Jag har fått synen tillbaka!
Det är fantastiskt vad kroppen kan fixa helt själv.
Fortfarande är jag ganska ljuskänslig, solglasögon hjälper - även inomhus. Dessutom är det ju coolt med solglasögon har jag hört, eller är jag fel på det?

Nu vill jag önska er alla en riktigt GLAD PÅSK!

Nu räcker det!

Nu får det vara nog!
Sluta meddetsamma!
Enough is enough!
NU RÄCKER DET, SA JAG!

Jag vet inte riktigt vart jag ska rikta mina ord och uppmaningar, så det får bli hit.

"Gud lägger inte större bördor på våra axlar än vi orkar bära."

Är det till Gud jag ska vända mig kanske jag borde vara mer ödmjuk.
Men, ärligt talat, har jag inte fått så att det räcker för ett bra tag framöver nu?

Barnen är hos farmor och farfar idag och i morgon. Håkan slutar tidigare idag och är ledig i morgon. Vi har bokat bord på Sankt Markus vinkällare i kväll för en god middag på tu man hand.
Vi ska börja röja och rensa i vårt "skräprum" så att den stora renoveringen kan börja.

Men, men, men, de planerna gick i stöpet.

Igår eftermiddag rev Erik mig i ögat. Det gick inte över på en stund som det brukar göra och det blev värre framåt kvällen. Natten var fruktansvärd, jag hade jätteont. Vårdcentralen i förmiddags, det var tredje dagen denna veckan jag var på läkarbesök. Precis som jag misstänkte så hade jag fått en repa på hornhinnan. En ordentlig sådan. Nu ligger jag här hemma under en mörk filt. Har ont, är mycket ljuskänslig (och av någon konstig anledning också ljudkänslig).

Ska man se det lite positivt så är det faktiskt ok att vara sjuk/ ha en skada som inte hänger ett dödshot över axlarna. Nu vet jag att detta snart kommer att bli bra, förmodligen redan till i morgon. (Han repade min hornhinna för 1,5 år sedan också och det blev ok på ca 2 dygn.)