Vad är egentligen viktigt?
Vad är viktigt för mig? Vad vill jag? Vad mår jag bra av? Vad kan jag vara utan? Vad vill jag göra? Vem vill jag träffa? Vad är viktigast om jag måste välja? Vad kan jag skjuta upp till en annan dag? Vad är viktigast för att jag ska må bra?
Jag, jag, jag...
Usch, vad det låter egoistiskt. Men egoist är nog precis vad man måste få vara ibland. Vem mår bättre för att jag slår knut på mig själv för att stressa mellan aktiviteter, träffar och möten för att hinna med allt jag förväntas göra (eller tror att andra förväntar sig)? Inte är det jag i alla fall. Men, kanske kan man vara lagom mycket egoist. Jag varken vill eller får göra någon annan illa för att jag bara tänker på mig själv.
Men vad är då viktigast för att jag ska må bra?
Det varierar förstås från dag till dag, från stund till stund.
Årets sommar har nog varit (och är) ungefär som andra år. Mycket vi vill göra, mycket att hinna med, många vi vill hinna träffa... MYCKET, MYCKET, MÅNGA, MÅNGA... Man kan ju bli stressad bara av att tänka på det.
Skillnaden detta år är dock att jag inte fått dåligt samvete över det jag inte hunnit eller orkat, utan jag har kunnat acceptera att det vi hinner det hinner vi, resten får vi göra en annan dag.
En annan skillnad är att vi inte har planerat så mycket så långt fram i tiden. Vi har låtit dagarna komma och känt efter vad vi vill göra med just denna dag.
Jag har kunnat ägna hela dagar åt att ta det lugnt, läsa en bok, spela spel med barnen, sitta i skuggan i trädgården med en god bok i knät och läsa samtidigt som jag tittar på och njuter av våra härliga barn som leker. Pyssla, plocka och göra det som känts bra just då.
Jag har blivit mycket bättre på att njuta av stunden, att fånga dagen.
CARPE DIEM är inte bara ett uttryck från min favoritfilm utan även ett sätt att leva. De ord som jag vill och försöker leva efter.
Inget ont som inte för något gott med sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar