Strutsar och vildvittror!

Tänkte att jag kanske ska uppdatera bloggen i kväll, det är ju några dagar sedan nu.
Håkan har varit ledig torsdag - söndag. Oj, vad skönt! Vi har kunnat ha mysiga familjedagar. Vi har tagit det ganska lugnt. Fixat lite med vår nya klädkammare och på barnens rum, varit ute på små skogsrundor...

Jag känner mig piggare för varje dag. Känner mindre och mindre obehag i operationsområdet.
Nu börjar det dock närma sig tid för besked. Onsdag är dagen då vi ska träffa läkaren och (förhoppningsvis) få reda på vad som var fel samt vad de tänker göra åt det. Mina tankar pendlar från att det var något ganska ofarligt (önskedrömmen) till att det var något allvarligt som kräver cellgifter och andra behandlingar (mardrömmen). Försöker låta bli att tänka på det. Det är ju svårt att börja kämpa mot något som jag fortfarande inte vet vad det är.
Jag kör helt enkelt strutstekniken: sticker huvudet i sanden och låtsas som att det inte finns.

Eller hur var det nu vildvittrorna skrek: Syns inte - finns inte!
Om det ändå vore så väl...