I söndags var min sista dag av sjukskrivning, åtminstone för denna gång (var tvungen att skriva det, annars kanske "någon", jag vet inte vem, hämnas och gör mig sjuk igen - bara för att..).
Nu är jag frisk - hoppas jag (var tvungen igen).
Idag var min första dag på jobbet på två månader. Otroligt skönt, även om det var en rivstart med årlig kompetenssäkring som inleddes kl7 med skriftligt prov. Men, jag klarade det!
Nu väntar tre dagar som elev för att komma in i jobbet igen på riktigt.
Fast förstås, i morse när väckarklockan ringde funderade jag allvarligt på om inte hemmafru är ett yrke för mig?
Jag trodde att jag skulle få lite lugn och ro från sjukhusbesöken nu.
Men inte - igår fick jag ännu en kallelse. "Återbesök efter melanomkonf".
Jag tror att det handlar om att de ska berätta resultaten från operationen (de jag redan vet är positiva), samt prata om hur/ifall de skall gå vidare (gynekologen pratade om en ny PET-undersökning om någon månad). På melanomavdelningen har de alltid konferens med alla läkare & sköterskor m.fl. innan de pratar med patienten.
Jag tror i alla fall att det är detta de ska prata om, men ändå finns oron där som en gnagande känsla i maggropen. Är det något annat?
Att ha firat två födelsedagar
6 år sedan
Den där oron finns för alltid tror jag. Vi får nog lära oss leva med den.
SvaraRaderaHoppas du orkar med jobbet nu. Jag har börjat heltid och det är för mycket, men får kämpa på.
KRAM!
Denna förbaskade oro!!! Jag antar att vi bara måste hitta ett sätt att leva med den.
SvaraRaderaGrattis till att sjukskrivningen är slut. Heja livet!!!
kram
Annika