Vardag?

Kan man få tro att det ska bli vardag i detta huset snart igen?
Vardag, det fantastiska ordet med ett lika fantastiskt innehåll.
Rutiner, vanlighet, ekorrhjul - wow!

Jag känner en oerhörd lättnad efter beskedet jag fick i måndags. Men den där euforiska lyckan som man tror att man ska känna bara det blir ett positivt besked, den har inte infunnit sig. Den starkaste känslan just nu är nog tomhet. Tomhet efter vaddå? (Tro inte att jag saknar stressen över ett potentiellt överhängande cancerbesked, för det gör jag INTE.)
Ska träffa kuratorn på fredag, det kan nog behövas. Det finns nog en del tankar och känslor att bearbeta.

Igår var jag hos sjukgymnasten. Hon mätte armarna, som vanligt. Just nu skiljer det 0,4% i volym mellan armarna, och det är den friska armen som är störst. Bra, tyckte hon, då hjälper kompressionsstrumpan. Hon verkade även hoppfull över att lymfödemet skulle kunna gå tillbaka, kanske helt och hållet. Men de rekommenderar ändå att man ska använda kompressionshandske och armstrumpa 6-12 månader för att lymfsystemet i armen ska "lära sig" att ta hand om lymfvätskan.