Jaha?

Då var återbesöket avklarat. Jag har en underbar läkare, hon är hur gullig och förstående som helst. Lite tungt var det att gå in i väntrummet och sätta sig där. Att sen läkaren var ½h försenad gjorde inte saken lättare.
Nåja, hon klämde, kände, tittade och undersökte. Dels det opererade området, dels alla mina prickar - bra, då slipper jag gå på årlig undersökning på hudkliniken också, denna höst.

När jag sen berättade om alla mina hjärnspöken verkade hon inte särskilt orolig. Dock funderade hon lite, läste mina journaler och frågade om jag trodde att jag skulle må bättre och känna mig lugnare om de gjorde en ny CT-PET-undersökning. Jag tror att hon lät mig avgöra om den skulle genomföras eller inte, men i och med att hon nämnt den kunde jag bara inte säga nej.
När väl undersökningen är gjord och det visat sig att alla mina hjärnspöken verkligen bara är hjärnspöken så kommer jag förmodligen att känna mig ganska mycket lugnare, men vetskapen om att det ska bli ny undersökning, nytt återbesök (för att få reda på det, förhoppningsvis, positiva resultatet) gör mig nog tillfälligt lite mer orolig.

Läkaren trodde att undersökningen skulle bli av inom några veckor, så nu får jag bara gå och vänta på kallelsen, det där kuvertet som får hjärtat att börja galoppera så fort man ser det...