Energitjuvar

Idag har varit en "göra-ingenting-dag".

Igår kväll funderade jag på att ringa till jobbet och säga att jag skulle jobba idag. Men eftersom jag inte riktigt litade på min hjärna så lät jag bli. Det var jag glad för idag. Största delen av dagen har hjärnan fungerat helt ok, men en del dippar har det blivit. Den behövs inte mycket för att min hjärna ska gå igång med spöken och fantasier.
Dagens stora utmaning var att ta mig ut bland folk. Jag gav mig iväg och handlade. Klarade det utan större problem. Utan några problem alls, faktiskt. Gick t.o.m. in till urmakaren och bad honom sätta i nytt batteri i min klocka. Det gjorde han givetvis, men det hjälpte inte. Klockan ville inte fungera ändå. Jag påpekade lite fint att det var en klocka jag köpt hos honom i våras. Hoppades att han skulle ge mig en ny eller nåt, men det gjorde han inte. Nån garanti har jag nog inte på den, den var alldeles för billig, och nån vidare diskussion om det hela var jag inte beredd att ta. Där gick dagens gräns.

Tog också en promenad i vår härliga, snöiga skog. Med stavar. Sjukgymnasten ville att jag skulle gå med stavar så ofta som möjligt, men det passar mig inte helt. På mina små stigar är det ganska smalt och mer än en gång har jag lyckats trassla in stavarna mellan benen och varit nära att slå en volt. Att stavarna dessutom är av den typen som man mer eller mindre binder fast på händerna gör ju inte volt-risken mindre. De gångerna har jag varit glad att det är ganska små stigar jag använder - det är sällan jag möter någon, d.v.s. ingen som ser mig när jag trasslar till det.

Något jag tänkt på en hel del de senaste veckorna är hur mycket energi det går åt till att bearbeta alla orostankar. Jag är trött. Även de dagar jag mått bra, jobbat och levt "som vanligt" har jag varit extra trött. Mentalt sett. Det måste vara alla orostankar som är energitjuvarna.
Hjälper det att ringa polisen?