Hjärnan på semester?

Det hade varit fantastiskt skönt att få skicka hjärnan på semester ett tag. Jag försökte faktiskt uppmuntra/övertala/beordra den att stanna hemma nu när vi skulle åka iväg ett par dagar. När den vägrade försökte jag, vänligt men bestämt, få den att ta semester tillsammans med mig, men inte heller detta förslag vann gehör hos den hjärna som bor i min kropp. Nej då, med skulle den och tänka massor av cancertankar. Varje dag!

I ett par veckor, i stort sett sedan återbesöket hos läkaren, har jag haft huvudvärk från och till. Inte mycket ont, men irriterande och varje dag. Ni med minsta gnutta fantasi kan ju räkna ut vad jag med min livliga fantasi befarar och oroar mig för...
Så länge jag håller mig sysselsatt känner jag inte av särskilt mycket huvudvärk, men så slappnar jag av och då - som ett brev på posten...
Jag vet verkligen inte vad som är orsak och vad som är verkan; huvudvärk, oro, rädsla, huvudvärk, oro, rädlsa, huvud...

Men semester skulle vi ha!
Tyvärr ville min hjärna hela tiden annat. Flera gånger under måndagen var jag på väg att säga till min härliga familj att: "Tyvärr, jag mår helkass, vi får vända och köra hem igen." Men jag tvingade undan de jobbiga tankarna och lyckades ta mig igenom det.
Vi körde norrut, Småland och Östegötland var våra stora resmål detta år. Först en eftermiddag hos "gamla" jobbarkompisar i Mörlunda, Smålands metropol. Härligt att återse gamla vänner!

Två dagar på Astrid Lindgrens värld. Wow, vilket ställe! Jag vet inte om barnen eller jag uppskattade det mest. Fantastiskt sommarväder, underbart boende på Fredriksbergs Herrgård strax söder om Vimmerby. Härlig trädgård med lekplats, badsjö 150m bort. Det enda som grusade denna idyll var huvudvärken och oron som var min ständiga följeslagare (och matpriserna på hotellet).

Efter två mycket intensiva, men härliga dagar drog vi vidare norrut, till Norrköping och Kolmårdens djurpark. Delfinerna, rovfågelsuppvisningen, safariparken och så klart alla de andra djuren gav oss ytterligare två dagar fulla med upplevelser. Det vackra vädret försämrade inte den härliga känslan.

Men tro inte att hjärnan kunde ägna sig åt att bara njuta. Nej, titt som tätt var den tvungen att påminna mig om att jag har cancer. Cancer, cancer, cancer. Emellanåt ville jag bara gå och gömma mig i skogen och gråta. Men jag bekämpade de jobbiga känslorna och tror att jag lyckades hålla en helt ok fasad mot omvärlden. Barnen hade en bra semester med "normala" föräldrar. Hoppas jag i alla fall.

Vi kom hem i natt. Idag har vi bara försökt reda upp semesterstöket. Eller rättare sagt Håkan har försökt, med gott resultat. Jag har mest mått dåligt. Idag orkade jag inte längre upprätthålla en fasad utåt. Kanske för att jag kämpat nästan en vecka med att verka normal och vanlig, kanske för att det inte fanns någon att upprätthålla fasaden för.

Nu ska jag försöka ta tag i mitt liv. Jag har varken tid eller ork att må så här dåligt. Håkan ska jobba nästa vecka. Barnen behöver sin mamma, en riktig mamma, en glad och trevlig mamma. För i ärlighetens namn får jag erkänna att när jag mår dåligt är tyvärr inte humöret på topp och tålamodet inte så bra som det borde vara.