Lite normala panikkänslor

Tänk, i flera veckor har jag gått runt och mått ganska bra. Känt mig ganska "vanlig". En härlig känsla, en härlig semester, en härlig sommar.

I morgon är det dock dags att börja jobba igen. Klockan ställs på 05.00, usch vad tidigt, och lördag morgon dessutom. Det måste väl vara sånt här som kallas rivstart?
De senaste dagarna har jag känt de vanliga, normala "panikkänslorna", de som brukar komma i slutet av semestern. "Vart tog semestern vägen? Har vi fått ut mesta möjliga av de veckor vi varit lediga? Ska vi tillbaka in i ekorrhjulet igen?"

Men denna gång har jag lite lättare att känna mig nöjd & glad. I år har vi LEVT semestern. De dagar vi träffat kompisar har vi njutit av att vi har så underbara vänner. De dagar vi "bara varit hemma" har vi (åtminstone jag) njutit av att få ägna en hel dag åt att göra ingenting. Vi har verkligen fått ut mesta möjliga av semestern om man med det menar att vi fått vara tillsammans och mått bra. Och det menar jag!
Och ekorrhjulet...det får vänta ett tag till. Dessutom är det där med ekorrhjul något vanligt, något normalt och då är det nog helt ok ändå.

Och nu, nu är det läggdags. Klockan är snart 21 och väckarklockan ringer snart. God natt!