Mamma och mormor

Inför mötet med läkaren 16dec hade jag fått fylla i ett formulär med frågor, bl.a. om cancer i släkten. När han läste i detta formulär att min mamma dog i cancer som först satt i ögat och sen spred sig till levern undrade han om detta var melanom. Det hade jag ingen koll på, men "sifferidioten Ulrika" kan givetvis hennes personnummer - alla 10 siffrorna. Han fick upp hennes journaler och kunde bekräfta att hon hade melanom.

Intressant - tyckte han i alla fall.
Han berättade att det i vissa fall kunde vara ärftligt - sitter på 9:e kromosomparet - och att man kan ta blodprov och undersöka det. Om man vill.

Under de gågna veckorna har många jag pratat med sagt saker som att de förstod att jag tänkte mycket på min mamma när jag nu var i denna situationen, men jag har nog inte tänkt på henne mer än vanligt. Hon hade ju en annan sorts cancer, detta var nåt helt annat. Nu när jag fick reda på att jag har samma sorts cancer som hon faktiskt dog av så blev det hela mycket mer verkligt.
Man kan faktiskt dö av detta!

Min mormor berättade veckan innan hon dog att hon hade cancer som hon hade förbjudit läkarna att behandla. (Det var 1996 och hon var 82 år gammal). Eftersom sifferidioten kan även hennes personnummer kollade läkaren detta också. Där stod i hennes journal att hon haft bröstcancer 1971 - inget som vi "brydde oss om" i detta läget. Men det stod också att hon 1979 fått diagnosen spridd skelettcancer. Detta levde hon med i 17 år (dessutom utan att berätta för oss). Läkaren blev mycket förvånad och konstaterade att hon måste ha varit nmycket stark och envis. Envis, det var hon, en av de envisaste människorna i vår släkt, det är bara jag som är envisare ;-).
Denna envishet ska jag använda mig av nu!!!