Livet börjar rulla igen...

Några dagar hemma där jag fick tänka, bearbeta och tycka hur synd om mig själv som helst var precis vad jag behövde då. Jag var och fick lungorna röntgade för att kolla så att jag inte hade utvecklat Tbc (blev ju utsatt för smitta på patienthotellet när vi fick Erik i nov-07). Detta var sista kollen de gjorde. Skulle visa sig sedan att jag INTE är smittad och att det var ganska bra att jag är "nyröntgad".

Barnen var på vår fantastiska förskola en stor del av tiden och vår underbara personal ställde (och ställer) upp till100%. Personalen fick veta tidigt. Bra att de kan hålla koll på barnen och dels stötta dem, dels berätta för oss om de verkar oroliga eller behöver bearbeta något.

På måndagen 30 november kände jag mig nästan som en människa igen och tyckte att det var dags att börja jobba igen, kanske redan dagen därpå? Pratade med en jobbarkompis som lyfte mig ordentligt. Hon fick mig att lova att aldrig, aldrig igen gå till läkaren ensam, dessutom fick hon mig att ringa till Lund och fråga när jag skulle få komma dit. Ovisshet är alltid jobbigt.

Ringde till hudkliniken i Lund och fick en tid dagen efter (ett återbud). Där undersökte en hudläkare alla mina prickar och han hittade inget konstigt. Skönt!
Dessutom fixade han så att hans sekreterare ringde och kollade när jag skulle få komma till melanomteamet. Skönt att få ett datum även om det var långt fram i tiden; den 16 dec.