Läkarbesök, 25 november

Jag kände mig lite mer samlad och körde till läkarstationen. Barnen var lediga från dagis och Håkan kom till Sjöbo för att ta hand om dem medan jag pratade med läkaren. Håkans föräldrar hade erbjudit sig att ta hand om barnen den stunden för att Håkan skulle kunna följa med mig in till läkaren. Men vi (jag) hade tackat nej till det erbjudandet, en sån enkel sak kan jag väl klara själv... Jag skulle ju bara prata lite med honom och be att få bli sjukskriven 1½-2v så jag kunde samla ihop mina tankar lite.

När jag väl var där ångrade jag mycket att jag var där själv. Varför ska jag alltid vara så "stor och duktig"? Nån gång ska jag väl kunna be om hjälp och inse att ensam inte alltid är bäst?

Läkaren berättade igen att det var bekräftat Malignt melanom och att han skickat min remiss till, och pratat med, melanomteamet på sjukhuset i Lund. Han sa att han förstod att det kommit som en chock, och sa att han själv var chockad (inte det ord man vill höra från en läkare). Han hade gett dem mitt mobilnummer så de kunde höra av sig när jag skulle komma. Oj, är det så akut?

Sen fortsatte han med att fråga mig om jag behövde sömnmedel eller antidepressiva medel. Och sjukskrev mig 1 månad - till att börja med. Med tillägget; vi får höras av och se om vi ska förlänga detta. Då började jag känna mig ordentligt sjuk.