Fredagar - inga bra dagar.

Det hela familjen i går kväll såg mycket fram emot, dvs att barnen skulle åka till farmor och farfar i dag och stanna till i morgon fick vi idag ställa in pga väderutsikter och vägvarningar. En frustrerad, trött och ledsen mamma skulle i förmiddags ta hand om två ledsna barn som grät och skrek att de ville till farmor och farfar.

Tack och lov kunde de få komma till förskolan med kort varsel. Jag har sagt det förr och säger det igen; vad skulle vi göra utan dem?
Tänk vilken underbar personal som välkomnar våra barn var dag med värme och glädje, och inte med ett ord kommenterar mammans dystra uppsyn. Det bemötandet är ovärderligt - speciellt dagar som idag då kaoset inte är långt borta.

Vi hade ett mycket bra samtal med kuratorn och som vanligt analyserade hon situationen bra och kom med ett par (jobbiga) sanningar. Nu får jag väl bearbeta i helgen, eller kanske spara det till måndag och i stället försöka njuta av och med familjen i helgen?

Som om inte dagen varit tillräckligt jobbig gjorde jag något ikväll som jag lovat mig själv att inte göra.
Jag googlade på min sjukdom. Hittade en (forsknings-?)rapport från Karolinska institutet. Ingen rolig läsning vill jag lova. Tack och lov kom Håkan och kollade vad jag höll på med innan jag hunnit läsa allt, så då stängde jag ner. Men jag hann läsa tillräckligt mycket för att bli både rädd och ledsen. Varför var jag nu så dum?