Fredag igen...

...och idag har varit en ganska bra dag.
"Undantaget som bekräftar regeln", eller möjligen att det blev bra "tredje gången gillt"?

Jobbade idag, och förundras som vanligt över hur skönt det är att komma hemifrån och få något annat att tänka på. Och vad det är härligt att få träffa alla gulliga, trevliga, omtänksamma arbetskamrater, som orkar vara just allt detta - varje gång vi träffas!

Idag har jag dock varit något spänd och stressad. Har gått med telefonen i fickan och varje gång det har ringt har magen knutit sig och hjärtat fördubblat sina slag. Men ingen av gångerna var det min läkare eller sköterska. Har alltså inte fått nåt besked idag, varken positivt eller negativt. Jag visste sedan innan att min sköterska är ledig på fredagar och i eftermiddags fick jag reda på att min läkare har opererat hela dagen. Så nu får jag vänta till på måndag. Ganska jobbigt med all denna väntan, men på något sätt blir man bättre och bättre på att stå ut och orka leva hyfsat normalt under tiden.
En annan sak som är ordentligt jobbig är att inte kunna planera sitt liv (framförallt för en planeringsmänniska som jag). Just nu kan vi inte planera längre än till måndag. På tisdag är det i och för sig täkt att jag ska bli opererad, men de inväntar ändå resultatet från gårdagens undersökning.

Under denna ganska turbulenta vecka med först inställd, sen genomförd CT-PET, lite jobb mm har jag om igen förvånats över hjärnan som bor i mitt huvud. Flera gånger under veckan har jag kommit på mig själv att må riktigt bra, att känna mig lycklig för allt och alla jag har omkring mig. Då har jag direkt känt ett styng av dåligt samvete: "Så här bra ska jag INTE må!!!" Inser snabbt att jag visst får må bra, jag får njuta, jag får vara lycklig! Jag t.o.m. ska njuta, må bra och vara lycklig de gånger jag kan. Det dåliga samvetet kan (och ska) jag spara till nån annan gång när det kanske kan göra lite nytta.

Nu ska jag sätta mig i soffan och titta på OS, njuta av att det är fredag och att jag har världens bästa familj, världens bästa vänner, världens bästa jobb, världens bästa...
Och jag ska förtränga och glömma att jag på måndag ska få ett stort, mycket avgörande besked.