...trodde jag bara var proffesionella festfixare förunnat. Men nu har jag också provat och jag kunde!
Vi var ju bjudna på fest igår, en fest som jag verkligen sett fram emot. Jag insåg att jag var skör och inte skulle klara av några frågor och samtal om cancern. Även om jag skulle klara av att mota bort monstret så visste jag att det skulle ligga runt hörnet och lurpassa.
Redo att anfalla.
Men eftersom alla som skulle på festen är goda vänner till oss så vågade jag maila dem. Jag skickade ett mail och förklarade att cancerångestmonstret är tillbaka och bad alla att INTE fråga mig hur jag mår eller något annat om vår jobbiga vinter.
Det gick bra, jag vågade mig dit och vi hade en mycket trevlig kväll tillsammans med goda vänner som hade läst mailet och gjorde precis det jag bad om.
Jag trodde att jag verkligen lyckats mota undan monstret för denna gång, men inte. I morse var det över mig igen. Rädslan och oron får mig att gråta. Förvåningen och skräcken över att inte kunna hantera mina känslor som "en vuxen människa" gör mig ännu mer ledsen. Och inte minst - sorgen över att jag ställer till och förstör för så många; familj, vänner och mig själv.
Att ha firat två födelsedagar
6 år sedan
Du förstör INTE!!!!! Jag tycker att det är bra att vi inte hanterar skräcken "som vuxna människor"! Vuxna människor kan vara så vuxna. Tillåt dig att känna efter och vara ledsen. Bra gjort med festen!
SvaraRaderaKram
Annika
Kan bara hålla med Annika, du förstör inte, du måste få lov att låta dej vara ledsen annars kommer du bara må ännu värre senare. Bra att du mailade ut till ditt önskemål och framförallt att du gick på festen, Stakt gjort!
SvaraRaderaKram från Lisbet
Jag som var på festen blev så glad att ni kom! OCh vi hade jättetrevligt!
SvaraRadera//Vintergatan (en anings sent)
Jag som var på festen är så glad över att ni kom. OCH vi hade jättetrevligt!
SvaraRaderaKramar från Vintergatan (en anings för sent...)