Tar det aldrig slut?

Jaha, idag var jag tillbaka i Lund igen.

Trodde jag träffat alla läkarna på min kirurgavdelning, men det hade jag inte - förrän idag. Som om det inte räckte med att hjärnan slog volter i slutet av veckan så upptäckte jag att ett område vid mitt bröst började uppföra sig illa. Jag har länge haft en "skinnflik/utväxt" som varken har varit i vägen eller gjort nåt väsen av sig, men i fredags betedde den sig riktigt illa. Blödde och vätskade sig. Telefonsamtal till min avdelning i Lund som mycket lämpligt heter "bröst- och melanommottagningen". Fick en tid idag. Snabbt och lätt.

I morse såg det återigen ut som vanligt och jag funderade på att ringa återbud. Bestämde mig i alla fall för att åka in och bli lugnad av läkaren. Kände att det skulle vara ok att hon mer eller mindre skrattade åt mig, bara jag fick det kollat så jag inte behövde fundera. Givetvis skrattade hon inte åt mig, och hon avfärdade mig inte heller som jag hade hoppats.

Hon sa i och för sig att hon inte var så orolig, men med tanke på min sjukdoms- och släkthistoria ville hon inte bara släppa det. På 5min hade hon fixat tider till mig i morgon, först för mammografi och ultraljudsundersökning, sen en "klämtid" hos henne då hon ska skära bort "otyget". Hon hoppades också att hon skulle hinna få svaren på undersökningarna innan hon var klar.
Återigen snabbt och lätt, fantastiskt vad de kan fixa...