Inte klaga på vården!

Heldag i Lund igen. En positiv sådan.

Många klagar på att vården inte fungerar, men har man väl kommit förbi det "första filtret" med remisser och annat och blivit knuten till en avdelning, då händer det saker när det behövs!
Telefonsamtal i fredags, läkarbesök igår och undersökningar idag. Mammografi och ultraljud. Ingen väntetid, snabbt och lätt. Blev mycket väl bemött av en kvinna som gjort många mammografiundersökningar i sina dagar, hon fixade och donade och röntgade. Sen var det dags för ultraljudsundersökningen i rummet bredvid. In kom två(!) läkare och den ene berättade direkt att röntgenbilderna såg jättebra ut (innan han gjort det hann jag tänka ut både en och två anledningar till att de var två stycken...). Han gjorde ultraljudet och konstaterade under tiden att där inte fanns något heller. Skönt!
En promenad i det härliga solskenet, sen var det dags för läkaren att ta bort mitt lilla "otyg". Det gick också snabbt och lätt. Men oj vad det gjorde ont att få bedövningen! (Lite måste jag få gnälla idag.)

Jaha, det var ju skönt, nu är vi väl tillbaka där vi var i slutet av förra veckan, förutom att jag har hunnit tänka väldigt många fler tankar. (Inte vet jag om jag har blivit mycket klokare av det, men nån nytta har de väl gjort.)

I fredags föll jag ju på nytt ner i det "bottenlösa hål" där jag varit förut. Denna gång föll jag dock inte lika djupt och det känns som om jag är på väg tillbaka uppåt igen.
Måste nog inse att det aldrig kommer att bli "som förut" igen. Jag kommer aldrig att bli "som förr" igen. Men vill jag det? Vad vill jag? Många tankar och frågor som jag måste bearbeta, många intryck som måste smältas och jag börjar inse att det måste få ta tid. Det kommer att ta tid.