Tack och hej!

Nu ska jag ta en paus i bloggandet. En jättelång paus (som jag hoppas varar för alltid).

Detta har varit en "cancerblogg", min kanal utåt under sjukdomstiden. Mitt sätt att låta er alla få veta hur jag har mått och vad som hänt. Just nu är jag inte sjuk längre, men är jag frisk? Finns det nåt mellanting? Friskförklarad kommer jag inte att bli på många år.

Efter flera positiva besked vågar (och orkar) jag nu se framåt igen. Jag försöker hitta tillbaka till nån sorts vardag. Inte lätt alltid, men det går bättre och bättre ju längre tiden går.

Jag ska fortsätta träffa vår fantastiska kurator lite då och då. Fortsätta att träna rörligheten i armen. Och framförallt; gå på täta återbesök och undersökningar. Nästa återbesök blir vid midsommar. Jag kan inte göra mycket annat än att hålla tummarna för att min kropp uppför sig som den ska och att de inte hittar nåt mer.

Började jobba "på riktigt" igen förra veckan och återfick min behörighet i fredags.
EN DUBBEL SEGER!!!!!!!!!
Hann jobba operativt en dag innan askmolnet dök upp igår. Nu får vi se vad som händer framöver...

Jag vill återigen tacka för allt stöd vi fått under dessa tunga månader av våra liv. Jag hoppas ju att vi aldrig behöver det igen, men det är skönt att veta att vi har så många underbara människor i vår närhet. Vi har fått uppleva mycket, tänkt många tankar. På många sätt har jag börjat tänka annorlunda, ändrat uppfattning om vad som är viktigt i livet. Kanske mognat (även om vissa av er, även jag, tvivlar på det ibland). Men hur som helst så är detta en erfarenhet av livet som jag helst skulle vara utan.

Som sagt, jag är inte sjuk längre och därför behöver inte jag (och inte ni heller) denna bloggen längre. Så med detta, förhoppningsvis sista, inlägg tackar jag för mig och hoppas att jag aldrig, aldrig mer ska behöva använda mig av denna cancerblogg.

Vill ni veta vad som händer i vårt liv så är ni välkomna att höra av er de gamla vanliga vägarna; telefon, sms, brev, mail eller kanske facebook?