Livsviktig är jag nu.
Nu har jag äntligen fått tummarna loss...
Det tog lång tid, väldigt lång tid.
Jag skäms nästan för att berätta det, men nu har jag skänkt pengar till cancerfonden. Givetvis skäms jag inte över att jag skänkt pengar, men det är verkligen illa att jag inte gjort det förrän nu.
För 16, snart 17, år sedan dog min mamma i den hemska sjukdomen. Då var det många som istället för blommor skänkte pengar till cancerfonden. Minnesgåva heter det visst, och vi fick hem brev från cancerfonden som visade att vänner och bekanta skänkt pengar. Dessa brev betydde otroligt mycket för mig. Varje krona till forskning är viktig, och även om pengarna inte skulle hjälpa mig att få mamma tillbaka så kanske andra liv kan räddas.
Jag bestämde mig för att regelbundet ge cancerfonden pengar.
I går blev jag äntligen färdig att ta tag i det. Jag gick in på cancerfondens sida och anmälde mig som Livsviktig!, dvs regelbunden givare. Inte svårt alls, bara några knapptryckningar.
Tänk på att varje krona är viktig, den kan hjälpa till att rädda liv!
Man säger ofta att Det är tanken som räknas... Men just här, just nu, är det faktiskt inte så!
Att ha firat två födelsedagar
6 år sedan
Du ska vara oerhört stolt över dig själv, tycker jag!!!!
SvaraRaderaMånga kramar
Annika
Bättre sent än aldrig! Var stolt!
SvaraRaderaKram Lisbet