Infektionskliniken, akut!

Idag har jag fått valuta för mina skattepengar - igen! Heldag på sjukhuset.

Igår kände jag att min arm svullnat ännu mer. Har fortfarande inte fått nån kallelse till Lymfödemmottagningen, så i morse ringde jag dit och frågade vad jag skulle göra. Hon ställde några snabba frågor:
Är du röd i området? Ja.
Är du varm? Ja
Då ska du ringa infektionskliniken direkt och åka in akut. Man kan misstänka Rosfeber.

AKUT, ett av de ord som får hjärtat att slå snabbare och magen att knyta sig.

Jag googlade lite på rosfeber och kom fram till att det inte var så farligt, bara lite antibiotika så skulle det fixa sig. Så körde jag in till Lund. Håkan erbjöd sig att komma hem från jobbet och följa med, men det kändes onödigt, jag skulle ju bara in och få lite antibiotika. Trodde jag.

Den första läkaren tittade och kände, men ansåg att hon ville diskutera med en kollega. Nästa läkare tittade och kände och bestämde sig för att de måste diskutera och fundera. Oj, vad jag önskade att jag haft Håkan med mig. De tog lite blodprover, sen släpptes jag ut för att rasta mig och lägga mer pengar i parkeringsautomaten (la ju bara på för 1,5h innan). När jag kom tillbaka hade de bestämt sig för att jag måste till röntgen och göra ett ultraljud för att utesluta en blodpropp i armen. De ville inte göra någon kärlundersökning eftersom de inte ville rota i mina ev sjuka kärl. BLODPROPP I ARMEN???

Jag blev utsläppt igen och Håkan kom tack och lov till Lund för att vara med mig. De lovade att ringa när de fått en tid på röntgen. Vi gick några rundor, men satt mest och stirrade framför oss. Ingen av oss var särskilt hungrig, så nån vidare lunch blev det inte, vilket vi fick betala för sen... Till slut skulle vi komma upp till röntgen. De hade haft diskussioner med röntgenläkarna om vilken undersökning de skulle göra - röntgenläkarna vann, så nu blev det kärlundersökning (flebografi) med kontrastvätska in i armen och många fina bilder. Dock fick vi sitta i deras väntrum i över 1h innan vi fick komma in. Väl där fick jag i alla fall dagens mest positiva upplevelse; röntgensjuksköterskan var kanon. Han skämtade, skrattade, skojade och var samtidigt väldigt saklig i det han berättade. Underbart!

Tillbaka till infektionskliniken där vi fick vänta en god stund till innan läkaren kom och berättade att jag INTE har någon propp i armen, så förmodligen är det bara rosfeber eller en infektion. Det blev penicillin.

Jag kom dit 9.40 och gick därifrån 16.40, med ett recept på Kåvepenin.
Visst är det skönt att de tar en på allvar. Hellre en undersökning för mycket än en för lite, men nu är jag trött.