Jobb

Nu är det en vecka sedan jag (äntligen) kunde komma igång och jobba igen. Jag har skrivit det många gånger förr och måste skriva det igen. Jag älskar mitt jobb!
Förra torsdagen började jag jobba igen. Det var en härlig dag på jobbet. Ganska mycket att göra även om trafiken börjar gå ner efter sommarens toppar. Efteråt var jag trött. 6-åringen var också trött efter en tuff dag i skolan (det visste jag dock inte då utan trodde att det var 6-års-trotsen som blommade) och vi hade många konflikter här hemma på eftermiddagen. Eller egentligen bara en enda konflikt - ihållande från stunden då jag hämtade honom på fritids till det var sängdags. Vilken tur att jag kunde skjutsa lillebror till kvällsaktiviteten så att 6-åringen fick lite lugn och ro hemma med pappa.

Sen dess har det rullat på. Jobb, skola, förskola, barnens aktiviteter, utvecklingssamtal, föräldramöte, träning, handla mat, städa, tvätta, diska, damma ... Vilket härligt liv!

Och idag är det Internationella flygledar-dagen! (inte för att jag vet vad det innebär eller vad det ska vara bra för, men det är kanske en bra anledning att fira...?)
Detta la en kollega på sin Facebooksida:
October 20th is a very important day for the professionals who have more peoples lives in their hands at a time ...than a surgeon during his all life. I am happy and lucky to have the job like this and to have people like you around!!! Hope everyone will find his way to celebrate!!! Happy International Air Traffic Controllers Day !!!

Komma-ikapp-dag

Vis av erfarenheten beslöt jag igår att jag skulle vara hemma idag också. Hemma och ta hand om mig själv och låta hjärnan och alla känslor komma ikapp.

Med facit i hand kan jag känna att det var väldigt skönt, även om det nog hade fungerat att jobba också. Nog.
I morgon ska jag i alla fall jobba. Härligt! Tänk att jag har förmånen att ha ett så roligt jobb! Och, inte att förglömma, så fantastiska arbetskamrater.

Lämna och hämta på skola och förskola, en liten, liten skogsrunda, drygt 1 liter kantareller, en tur till gymmet. Det var denna dagen.

Ni som har tid; kika in här! Några krönikor skrivna av folk som verkligen vet vad de pratar om...

En somlig dag

De gågna två veckorna har jag fungerat över förväntan. Jag har hämtat och lämnat barn på förskola och skola, jag har följt med på deras aktiviteter, vi har varit på konsert, på restaurang. (Och så har jag förstås hunnit läsa en del på nätet om Malignt Melanom...)

Men igår fungerade det inte längre. Igår kom de där tankarna om metastaser och spridning så tätt inpå mig. Jag kämpade mot tårarna hela dagen medan jag var hemma med barnen. När sen H kom hem gav jag upp och släppte fram känslorna (långt från barnen). Vi har inte velat oroa dem förrän vi visste vad som gällde.
Idag lämnade H barnen på morgonen. Jag blev kvar i sängen med mina katastroftankar som jag varvade med rädsla, ångest och panik. Eller jag kanske kombinerade dem, vet inte. De var hur som helst inte trevliga.

Hela förmiddagen låg jag som en grönsak i sängen (lånar det uttrycket av dig Ingrid, hoppas det är ok), påminde mest om vissen broccoli tror jag. Jag lyckades jaga upp mig ganska ordentligt innan det var dags att köra. Och när vi väl kom in till Lund klarade jag inte ens av att gå in i väntrummet och sätta mig. Skickade in maken som förlöpare och han lyckades fixa så vi fick komma direkt in till läkaren.

Läkaren hade bara goda besked! CT-PET undersökningen visade ingen tumöraktivitet i kroppen! Blodprovet visade fel!
Läkaren var ganska upprörd över att detta blodprov överhuvudtaget användes. Det är, som jag skrev i ett tidigare inlägg, bara en av läkarna på avdelningen (min gamla) som använder sig av detta blodprov. De andra läkarna anser att det är ett alltför osäkert verktyg, vilket det ju också visade sig vara i detta fallet. Värdet i mitt blodprov hade bara varit lätt förhöjt, men eftersom inte min nuvarande läkare använder sig av detta prov och det tydligen inte finns några klara riktvärden för hur man ska tolka så visste hon inte hur hon skulle tolka detta.

Måste avsluta med en liten dikt jag fick av en kompis.

"Somliga dagar går allt så lätt.
Solen skiner och allt blir rätt
Spelar man kula vinner man bums.
Rasten är rolig och maten är mums.

Andra dagar går allt på sne.
Försöka med något är ingen idé.
Man glömmer och tappar, blir sist och sämst.
Man ramlar på gården och slår sig hemskt.

Nu hoppas jag på en somlig dag!"

Det blev en somlig dag!

Nu ska jag pusta ut.
Läkaren tyckte att vi skulle fira med champagne.

Fredag kväll

Räkorna uppätna, vinglaset tömt. Fredag kväll. Barnen väntar på popcorn, snart börjar Idol.

Jag gör vad jag kan för att glömma kallelsen som kom igår. Kallelsen till återbesöket då jag ska få reda på vad CT-PET undersökningen visade. På tisdag är det dags. Tisdag eftermiddag.

Men först är det helg, en helg då jag ska ha trevligt. I morgon blir det Nallekonsert i Malmö med familjen. Kanske en middag på stan? På söndag ska vi ut i knytteskogen. Träffa ett gäng underbara knyttar i 4-års-åldern. Härligt!

Så, trevlig helg på er allihop!
Jag ska göra allt jag kan för att ha trevligt och utnyttja min förmåga till förträngning. Återbesöket tar vi sen...

Trött på tårar

Nu är jag så fruktansvärt trött på de tårar som titt som tätt orsakar översvämning i mina ögon.

I tisdags var jag uttråkad. Tänkte att de kanske var dags att börja jobba igen, eller i varje fall åka till jobbet och bara vara där. Mådde ganska bra trots all oro.

Igår fyllde jag år. Blev uppvaktad på sängen på morgonen. Mysigt. Gissar att yngste sonen inte fått välja present, för jag fick inte en enda rosa vas...

När jag sedan lämnade på förskolan ställde en annan mamma en helt vanlig fråga till mig. En fråga gällande barn och förskola, men mitt i detta började tårarna rinna. Sen fortsatte de rinna från och till under förmiddagen. Varför? Så onödigt, så tråkigt och så jobbigt!

Då tog jag beslutet att det INTE blir nåt jobb för mig just nu.
Att fälla en tår på jobbet är väl ingen fara...
Alla förstår, det gör inget om du gråter lite...
Blir det jobbigt får du gärna gå in i ett rum och "gömma" dig...

MEN NEJ!
Det jobbiga är inte att fälla en tår. Det jobbiga är att jag inte vet om jag kan sluta gråta om jag väl börjar. Och gråta floder på jobbet - det har jag gjort så det räcker. Det vill jag varken utsätta mig själv eller nån annan för.

Avslutade födelsedagen på bästa tänkbara sätt. På grekisk restaurang i Lund, med familjen samt min syster och hennes barn. Oplanerat men mycket trevligt och gott!

Remissbekräftelse

Från Hudkliniken i Lund kom idag ett brev. Jag trodde att det var kallelsen till undersökning av mina "prickar". Läkaren skulle ju skicka en remiss dit.
Men inte. Det var bara en bekräftelse på att remissen inkommit.
Besöket beräknas ske om cirka 2 månader. Vi kommer att meddela datum för besöket per brev eller telefon.
Ja, varför spara på papper och utskick och skicka allt-i-ett?

Bra helg

Trots allt har vi haft en bra helg. En riktigt bra helg.
Vi hade sedan innan bjudit hem släkten, dvs min pappa, min syster med familj samt svärföräldrarna på födelsedagsfika i lördags eftermiddag. Ja, jag fyller år mitt i denna röra 40-light, (eller 39 för dem som föredrar att använda mer exakta siffror). Ett tag kändes denna sammankomst oöverstiglig, men å andra sidan var alternativet - att ställa in det - ännu värre med besvikna, gnälliga barn som följd.

Vi gjorde det lätt för oss. Lite köpebullar, en kak-letar-runda i frysen (ganska många fynd gjordes här) och i stället för tårta: glass, maränger, grädde, bär, strössel och chokladsås. Bär mig lite emot att göra det så lätt för mig, jag som älskar att stå i köket och baka och pyssla. Men det var gott. Gott, gottigott, gott - eller hur var det nu han sa?

Vi fikade, pratade och umgicks. Barnen lekte. Precis som det brukar vara vid vanliga familjesammanskomster - och det var ju faktiskt vad det var.... en helt vanlig familjesammanskomst.
Fram emot kvällen packade vi ryggsäckarna och gick en bit upp i skogen, till mitt favoritställe vid favoritbäcken. Där har någon byggt en liten lägerplats med grillplats. Denna utnyttjade vi nu och grillade korv. Mysigt! Mat är så mycket godare när man äter ute.
Vi var där tills det mörknade. Sååå härligt. Varför gör vi inte så oftare?
Skogen ger ett sån´t lugn. Där mår man bra!

Idag har varit en trädgårdsdag. Underbart väder, vi har varit ute hela dagen, utom en liten stund då vi spelade kort.

Kunde ha varit en perfekt helg om inte...
Om inte de där tankarna hade legat och gnagt i bakhuvudet.
Men, förutom att tankarna tidvis maler och maler, så har helgen faktiskt varit helt underbar!