29 september 2010

Clownbesök

Idag har jag varit med Erik på barnkliniken i Ystad för att träffa läkaren ang Eriks mjölkintolerans, dvs inget allvarligt. Trots det har jag funderat lite på hur det skulle gå. Inte för Eriks del, men för min egen. Jag känner mig inte helt bekväm i sjukhusmiljö efter allt som hänt. Men det gick bra.

När vi satt i väntrummet dök plötsligt två clowner upp. De var fantastiska! Lugnt och fint pratade de med barnen och läste verkligen av vad varje barn kunde och ville. Erik var lite rädd, så de lät honom hålla sig i utkanten och följa med på sitt vis.

Jag blev glad, samtidigt som jag kände en stor sorg över att de behövs. Barn borde inte få bli sjuka! Men sjukhusclownerna behövs och de gör ett fantastiskt arbete. Det måste vara ett skönt avbrott från allt sjukdoms- och sjukhusbestyr när de kommer. Både för barn och föräldrar. Och jag förstod på personalen att de också uppskattade clownbesöken.

Visst är det underbart att det finns människor som kan och vill göra detta viktiga, att gå clownronden?

22 september 2010

Överens!

Sjukgymnasten var trevlig! Om hon var bra eller inte på sitt jobb har jag svårt att bedöma, men det kändes så. Och trevlig var hon i alla fall.
Och hon undrade, precis som jag, varför jag var var där.

När jag kom dit ställde hon några frågor, gjorde de undersökningar de gör för att konstatera om man är svullen i armen. Det är jag INTE! Alltså - inget lymfödem. Hon kände och klämde och hittade inget konstigt. De spänningar och sträckningar jag kände innan trodde hon kunde vara lymfkärlen som varit irriterade.
Innan vi skulle gå förklarade hon igen att allt verkade normalt - det kändes som om hon försökte lugna mig. Då berättade jag för henne att jag försökt avboka tiden men att deras sekreterare tyckte att jag skulle komma.
Hon muttrade något om att det hade kanske varit bra om denna sekreterare meddelat henne så att hon och jag kunde talats vid per telefon istället och någon annan fått tiden. Någon som behövde den bättre än jag. Jag kunde inte annat än att hålla med!

Dessutom hade det ju kunnat bespara mig en del nervositet. Jag vet egentligen inte varför jag var nervös inför detta, men det var jag. Lite i alla fall.

20 september 2010

Sjukgymnasten är trevlig och duktig

På onsdag ska jag till sjukhuset. Till lymfödemmottagningen. Jag ringde dit i slutet av sommaren då det började spänna och göra ont i min högra underarm. Jag misstänkte att det kunde vara början på lymfödem.

De har lång väntetid på detta ställe och först nu ska jag få träffa en sjukgymnast. Mitt onda i underarmen övergick ju till en infektion (inte blodpropp) som hävdes med hjälp av penicillin. Efter den kuren försvann allt det som spände och gjorde ont.

När jag nu, flera veckor senare, fick kallelsen till sjukgymnasten ringde jag dit. Jag tänkte att det kanske är onödigt att jag, som inte har några besvär alls, ska ta upp en tid som är så svår att få. Men sekreteraren tyckte annorlunda. Hon tyckte absolut att jag skulle komma, "nu när du väl fått en tid, det är ju inte så lätt". Nej, precis - kanske skulle någon med större behov få den tiden? Nej, "kom du - sjukgymnasten du fått tid hos är både trevlig och duktig" - så på onsdag är det alltså dags.

Vi får se vad de tänker göra. Mäta, känna, sträcka, dra... Kanske har hon några bra tips på vad jag ska göra om jag börjar känna obehag igen?

12 september 2010

Myggbett...

... har jag överallt, många. Bara på vänster kind har jag 4 st kliande myggbett. Inte heller pannan, halsen, händerna eller benen blev förskonade. Jag har t.o.m. ett mellan tårna. Det KLIAR!

Men förutom att det kliar lite överallt så känner jag mig väldigt harmonisk. Jag har i helgen varit på kurs, eller läger, eller en kombination av de två. Jag har, tillsammans med en massa andra "trevliga & glyttiga" personer, varit på ledarutbildning med friluftsfrämjandet.

Det var intensivt. Från fredag kväll till söndag kväll. Aktiviteterna började kl7 på morgonen och avslutades med lägerbål som började kl21. Förutom några timmars sömn på nätterna hade vi bara paus för att äta.
Det var en fantastisk kurs, en underbar helg. Vi har lekt, sjungit, orienterat, byggt vindskydd, slagit knopar, och inte minst - skrattat. Helt enkelt, levt friluftsliv - varvat med teori. Och självklart fick vi träffa Skogsmulle.

Vi som ville, sov i vindskydd. Första natten fick grannvindskyddet besök av en ekorre (tror vi att det var) som skuttade runt en stund på deras magar. Annars hade vi bara sällskap av myggen. Jag har aldrig någonsin sett så mycket mygg på en gång. Trots att vi mer eller mindre dränkte in oss i myggmedel räckte det inte.

Som sagt, det var en underbar helg.
Nu är jag trött. Mentalt fullstoppad. Men ändå glad, avslappnad och harmonisk!

HEJ KOLLIKOK!

4 september 2010

Synd om mig!

Nu är det synd om mig, oj oj!
Jag är förkyld, ordentligt förkyld. Tur att jag inte är man för då hade jag nog varit helt däckad.

Men vad är en förkylning? Förutom rinnande näsa, ont i halsen och ett tungt huvud? Mycket irriterande och tröttande, men helt ofarlig. För de flesta personer åtminstone, inklusive mig.

Barnen är också dunderförkylda, så vår utflykt till morfar i morgon för att umgås och även passa på att bada och låna tvättmaskin ställer vi in. Behöver ju inte smitta fler än nödvändigt. Umgås kan vi göra en annan dag, men Eriks rena byxor är slut så antingen får vi köpa nya byxor eller låna tvättmaskin hos nån annan.
Hej alla grannar, nu kommer vi!